67d0bf38ddc77901d10c9052

Av Malkolm Landréus.

För ganska exakt två år sedan befann jag mig på Wiz Khalifas konsert på Münchenbryggeriet i Stockholm. En svunnen tid då ”Black and Yellow” fortfarande gick på repeat och ”Young, Wild and Free” var ung och oförstörd. En show där den ständigt leende huvudpersonen utstrålade glädje, ödmjukhet och omåttlig energi. Riktigt så föreföll det sig inte denna kväll.

Det skulle vara både dumt och orättvist att påstå att Wiz Khalifa ensam ska bära skulden för detta. Att han i och med sina framgångar blivit nonchalant och högfärdig. Det tänker jag inte göra. Det man däremot kan argumentera för är att hans musikaliska inriktning lämnat en del av fansen i vägrenen. Om det var detta som gjorde att man fick flytta till en mindre scen, som ändå inte mäktade med att fyllas, låter jag vara osagt. Men det är en rimlig tes. Alla som varit på en konsert, oavsett genre, vet att resultatet påverkas av en rad yttre omständigheter. Denna kväll verkade uppseendeväckande få av dessa till Wiz fördel. Förutom en gles åhörarskara var självklart poliskåren på plats för att konfrontera personer i logen precis innan showen ska börja. Det är inte långsökt att föreställa sig att det kan ha en viss avtrubbande effekt.

Mycket av showen går i linje med det antagandet. Det är plastigt och oengagerat och om det inte vore för de gånger Wiz brister ut i tämligen ocharmig sång, skulle man nästan kunna tro att rappen framförs med playback. Hafsiga plattityder och löften om ”the best night of your lives” framförs med pinsamt obefintlig inlevelse i de framtvingade sekunderna av mellansnack. Lite som en tvåbarnsförälder på Coop en fredagkväll. Han ville bara ha det överstökat.
 

Mot slutet blir det bättre. Efter härliga ”Remember You” och ”Let It Go” höjs tempot med en rad gästverser och hits från albumet Rolling Papers. Publiken eldas upp och Wiz agerar därefter – mer engagerat och närvarande än på hela kvällen. Trots det fullgoda slutet känns det inte riktigt som att skadorna från den första halvan av framträdandet hinner repareras. Men man måste ändå ge Wiz Khalifa beröm för att han gör ett försök. Det var, som tidigare nämnt, inga utmärkta förutsättningar denna kväll.


 

67a09a8410b9c053cd092d73

Av Malkolm Landréus.

Yung Lean ”Jonatan” (2 maj)

Efter att ha lämnat svenska skivbolaget YEAR0001 under kontroversiella former verkar Yung Lean göra sig redo för ett storslaget år. I mars intar han Avicii Arena och runt samma tid väntas ett bekräftat självbetitlat album.

Aleks ”För oss” (23 maj)

”Den här gången vill jag lämna efter mig något positivt, som ett lyckligt slut på filmen”, sa Aleks när han i fjol återvände och bekräftade ett comebackalbum tillika avslutande del i en albumtrilogi som innefattar debutklassikern ”Inte längre fiender” (2011) och vackra ”Livet mellan raderna” (2016).

Advance Patrol ”Återkomsten Från Området” (13 juni)

20-årsjubileumet för debutalbumet ”Utskrivna” tycks ha skapat mersmak för den ikoniska Malmögruppen, då man i samband med det bjöd på en nyskriven låt. Sedan dess har ett kommande album bekräftats och första singeln ”Dumma Dumma” presenterats.

Svenska Akademien (juni)

18 år efter sitt senaste album är den skånska reggaegruppen tillbaka med ny musik. 2025 startades med ”Resa dig igen”, som blev första smakprovet från en ny fullängdare med release i juni.

Simon Superti ”Hemlisar: Kapitel II” (höst)

2025 blir Simon Supertis största år i karriären som artist. Fresh out of ”Så mycket bättre” fick han sin första listetta med ”Bullerbyn är död” som under våren följs upp av en ny turné och fyra(!) singlar innan ”Kapitel II” landar ”direkt efter sommaren”.

Cherrie (TBA)

Det räckte med fjolårets singlar för Cherrie att bli Grammisnominerad i februari. I samband med nyheten avslöjade hon att hennes femte album är klart, så framgångarna lär förstås inte bli mindre i år. Det har faktiskt hunnit gå hela fyra år sen sist.

Mwuana (TBC)

”Locked in. Finishing touches”, skrev Mwuana på en story nyligen. Och han menar det bokstavligen. Texten kom med en bild på en bäddad säng i en studio och har man sett dokumentären ”Mwuana: Framför allt” så vet man hur mycket kamp som ligger bakom.

Ken Ring (TBD)

”Hiphop är tillbaka i min själ äntligen. Inte akustiskt”, skrev Ken Ring nyligen på sociala medier. Med tanke på att han förra året utlovade ”minst två album” så kanske det är dags nu. Ny singel släpptes i fredags.

Seinabo Sey (TBD)

”I might be working on two albums, or a couple of EPs” skrev Seinabo i höstas. Detta efter att i somras ha annonserat ett album på svenska och synts en hel del i Gambia med Yasin. Mycket att hålla utkik efter, med andra ord.


Deki Alem ”Forget In Mass” (TBA)

”Our debut album ‘Forget In Mass’ out 2025”, förkunnade den kritikerrosade duon tidigare känd som BENNETT strax innan nyår. Gillar man lite drum’n’bass till sin postpunksrap kan det här bli något alldeles, alldeles extra.

Foto: Pressbild