Tyler, the Creator bjuder på ett fullmatat set som får en att sukta efter mer. Han bjuder på låtar från ”Goblin” hela vägen till ”Call Me If You Get Lost” och från mjuk r&b till stenhård smutsrap. Allra bäst blir det i de ösigaste partierna.
Det bubblar i publiken långt innan Tyler, the Creator kommer skuttandes ut på scenen – prick 22:00. De löjligt välklädda åskådarna överträffas bara av Tyler själv (den snyggaste rapparen i ett par shorts?) och hans prunkande scenografi. Det skulle kunna kännas tomt med en ensam rappare på den stora scenen, men här händer hela tiden något nytt. Från den animerade bakgrunden till Tylers fulsnygga dansande och den sparsmakat använda pyron.
Han har publiken i ett koppel redan efter första mellansnacket. Alla skrattar högt åt hans skämt och jublar så fort han nämner Sverige.
Efter en handfull låtar från den senaste skivan går han tillbaka till ”Flower Boy” och får Rosendalsenergin att lyfta ytterligare en nivå. Det blir allsång på ”See You Again” och ”Boredom” och stankface-maraton på ”Who Dat Boy”.
Han får hela publiken att dansa till ”Igor’s Theme” och publiken återbetalar honom med att klappa sanslöst ur takt på ”Earthquake”. ”Yall clap so off beat bruh”, kommenterar han.
Det är en perfekt festivalepilog, men den slutar snopet snabbt. En sista hälsning från Tyler och sedan tänds lamporna och roddarna joggar ut på scenen för att plocka ner rekvisitan. I den långsamma kön ut diskuterar ett gäng killar i bucket hats konserten: ”han har typ det bästa stönet i gamet”.
Bästa låt: ”Who Dat Boy”. En perfekt livelåt.
Detta minns vi: När Tyler får ett hav av unga fans att ropa ”Daddy! Daddy!” om en (äldre) man längst fram. En sann tidsmarkör.
Publiken: Härliga energi- och glädjenivåer. Kan jobba på taktkänslan.
/ Axel Almström
Foto: Rosendal Garden Party / Melika Zakariae
