Konsertrecension – The Underachievers & Flatbush Zombies live på Debaser Strand, Stockholm

Att The Underachievers och Flatbush Zombies spelning i Stockholm råkar sammanfalla med 18-årsdagen av Biggie Smalls dödsfall må vara en slump. Men det är inte omöjligt att se symboliken, om man så vill. Det har gått ungefär ett årtionde sedan New Yorks hiphopscen föll i djup dvala och framför oss denna kväll ser vi några av de unga rappare som kommit för att väcka liv i densamma. Som en del av ”Beast Coast”-rörelsen, kanske framför allt tillsammans med kollektiven Pro Era och ASAP Mob, bär de en hel kusts förväntningar på sina axlar. Och de rappar som om allt hängde på denna kväll.

På många sätt är The Underachievers och Flatbush Zombies varandras raka motsatser. De förstnämnda är typiska rappare med enorm talang och intellektuell mognad och de senare utmärker sig starkast genom sitt ”drogiga” sound och exceptionella showmanship. När de övertar scenen efter sina betydligt mer lågmälda kollegor, påminner Flatbush Zombies om de där jobbiga småbröderna som blivit lovade att springa upp på scenen efter sina bröder. Förutom att de är helgjutna proffs. Och trots att samtliga är 90-talister har de en scennärvaro och energi som endast Method Man och Redman kommit i närheten av under mina år som konsertbesökare. Även om jag fortfarande inte är helt såld på killarnas musikaliska slutprodukt råder de inga tvivel om att de gör en fantastisk show. Inga underpresterande zombies här inte.

Bästa låt: The Underachievers ”The Mahdi” funkade riktigt bra live, annars var Flatbush Zombies intåg med ”Don’t do drugs kids” och ”Club soda” svårslaget.

Detta minns vi: Energin. Men framför allt Meechy Darko. Sekvensen när han gick in i zombie-mode på scen, för att sedan yrvaket rappa versen i ”Death 2” var minnesvärt.

Publiken: En gedigen och typisk hiphoppublik. Trots värmen och den dåliga luften var man med hela vägen i mål, på stage-dives och moshpits och allt. Mycket bra.