Hänförd av ett melodiskt sound och en kraftfull röst kan upplevelsen av Seinabo Seys konsert summeras med ett ord: Känsla! Att Seinabo kan sjunga det vet vi, men att hon skulle fylla Globen med sin häpnadsväckande stämma på det sättet hade jag inte föreställt mig. Från uppdelningen av sektioner till valet av låtar, var det tydligt att vi skulle få ta del av en representativ emotionell resa om hennes liv både på och av scen. Betagna av varje låt följde publiken gladligen med.
Seinabo bjöd på en vocal range få artister kan nå live med ett mäktigt djup under ”Pistols At Dawn” och gåshudsframkallande kraft under ”Truth” och ”Breathe”. Önskvärt för några var nog lite mer rörelse på scen men det stillastående framförandet är något som har kommit att bli en del av vad som kännetecknar ett Seinabo Seys uppträdande.
Extra emotionellt blev det efter ”Never Get Used To”, en låt med ett up-beat tempo trots den sorgfulla texten, följt av ett hyllningsmontage till Seinabos pappa men också pappor generellt. Det var en fin del av kvällen som uppskattades av publiken. Också den del av kvällen som påverkade mig allra mest då just detta datum, 5:e oktober, är årsdagen sedan jag själv förlorade min pappa år 2015. Det var en väldigt speciell stund och något jag lär känna av länge, ”tack pappa”. Sedan att ”Younger” och ”Good in You” var ett par av de avslutande låtarna var inte oväntat men de kunde inte ha kommit lägligare. Man var vid den häftigt emotionella resans slut och hade äntligen anlänt till det grönare gräset.
Det var en härligt ödmjuk Seinabo Sey vi fick se denna kväll och enligt mig är hon obetingat en “legend in the making” – som kommer att fortsätta hålla Sverige på musik-kartan för åratal framöver.
Bästa låtar: ”Truth” och ”Younger”.
Detta minns vi: De kompletterande bakgrunds-effekterna/bilderna.
Publiken: Varierad i ålder, allt emellan ca 20-65. Det var nice att se en sådan mix av folk och stämningen var där!
Gästinhopp: Energiska inhopp av Mapei och Sabina Ddumba gav kvällen det där lilla extra.
/Sofia Yohannes
