Sean Paul står för kvällens underhållning och förväntningarna är inget annat än fest. Där bemästrar han konsten och har bevisat det genom hitlåt efter hitlåt sedan genombrottet 2002. Musiksläppen blir än idag kommersiella succéer. He is a hit maker, hands down. Det faktum att Berns är slutsålt får tala för sig.
Jag var 11 år gammal när Sean Paul släppte “Dutty Rock”, hans andra album som gjorde honom till ett internationellt namn. Hemma hos mina föräldrar finns den brända cd-skivan kvar. På den står det “Sean (da) Paul”. Skivan brukade spelas på repeat tills reporna blev för många och den slutade funka. Sean Paul är både nostalgi, relevant i nutid men framförallt tidlös. På samma sätt som ”Get Busy” alltid lyckas värma upp ett dansgolv spelas hans nya hits ”No Lie”, Sia-duetten ”Cheap Thrills” och Clean Bandit-samarbetet ”Rockabye” flitigt bland radiostationerna.
Berns är fullsmockat. På scen pryder den jamaicanska flaggan DJ-båset. Sean Paul gör entré iklädd kamouflagejacka, solglasögon och en stor kedja runt halsen. Att han är lite ringrostig och har en hel del playback spelar ingen roll. Publiken är där för att se Sean Paul och höra sina favoritlåtar. Han är ganska opersonlig, men med tanke på hans musik som framförallt är förknippad med fest och positiv energi skulle det vara konstigt om han helt plötsligt hade börjat predika om meningen med livet. Istället ger han svenska kvinnor beröm för deras skönhet, kanske inte sådär superoriginellt. Han har dessutom med sig två bakgrundsdansare fast det stoppar inte Sean Paul från att kontinuerligt visa vad han kan för moves. Han svettas, torkar av sig med handduk efter handduk som sedan kastas ut i publiken. Men det bästa av allt är att han tycker om att vara kvällens höjdpunkt. Att Sean Paul har roligt får oss i publiken att bli glada och ha kul. Han behöver inte gulla med publiken. Det räcker med att han har en grym energi, är glad och positiv. “Do you love your life?” frågar han oss gång på gång. När han står på scen råder ingen tvekan om att han älskar sitt.
Det är inte typen av konsert som får dig att komma till insikt, gråta, eller reflektera över livet. Det är mer av en nostalgitripp och underhållning. Över en timma får vi bland det bästa han skapat; “Get Busy”, “Give It Up To Me”, “Got To Love You”, “Baby Boy”, “Like Glue”, “We Be Burnin’”, “Gimme The Light” och “Temperature”. När den jamaicanska stjärnan ska lämna oss säger han inte hejdå utan på återseende. Och det hoppas jag verkligen.
Bästa låt: Som tidigare nämnt har Sean Paul ett väldigt brett arkiv. Men det är låtar som ”I’m Still In Love With You” och ”Temperature” som verkligen når publiken.
Detta minns vi: Ljusen tänds och Sean Pauls skådespelar-skills kommer fram. Han säger att konserten måste sluta, att det är en kvinna där bakom kulisserna som säger att show-tiden är över. Sen säger han att han kommer köra ändå och att kvinnan säger att hon ”doesn’t mind” skrattar han och låten börjar. Ja, han lyckades lura mig för en sekund. Och vi minns även bakgrundsdansarna; eld-emojin personifierad.
Publiken: Taggad från början till slut. Med tanke på att Sean Paul varit relevant sedan tidigt 2000-tal tilltalar han en väldigt bred målgrupp. Tänk dig din mammas ”trendiga” kompis, din lillasyster och dina kompisar i samma publikhav.
Text: Mariana Benyamin Sir
Foto: Melika “Duvetinte” Zakariae
