Flavor Flav tog upp svenske graffiti-legenden Ziggy på scen och berättade att de känt varandra i 28 år, dvs sedan Public Enemys första konsert i Stockholm 1987. För att vara så gamla i gemet levererade PE en energisk, glödande show med större underhållningsvärde än många rappare som knappt var födda 1987. Ändå måste man medge att de tappat med åren. När medleydelen med hits av Nirvana och White Stripes bröt ut kände man inte att man befann sig i hiphoppens epicentrum. När PE är som bäst, som i den avskalade, album-trogna versionen av “Shut ’Em Down”, är de magiska. Men det var en konsert med djupa dalar, höga toppar och minst 5 gitarrsolon för mycket. Ungdomar som aldrig sett PE förr fick ett minne för livet, men rävar som såg dem för femte gången mindes nog hellre fornstora dagar”. Men i slutändan går det inte att förneka Chuck D:s fokus, den oemotståndliga kraften i deras tidiga katalog eller gåshuden inför S1Ws koreografi och den enorma flaggan med PE:s logga.
// Tobias Lindquist
Foto: Melika Zakariae
