För oss som har sett Post Malone ett par gånger vid det här laget, kändes fredagskvällens konsert på förhand mer som en kul aktivitet än en höjdpunkt. Det har gått lite för kort mellan Sverige-besöken, samtidigt som senaste albumet inte alls var lika komplett som sin extremt framgångsrika föregångare “Stoney”. Men när Posty väl intar scenen är allt det där glömt och man hamnar automatiskt i fan-mode.
Det är inte bara att Post Malone har en stor portion oemotståndliga låtar som “Go Flex”, “White Iverson”, “No Option” och “Better Now” (för att nämna några), han har också en otrolig karisma och närvaro. Det som är intressant här, och extremt ovanligt, är att han till skillnad från många andra artister gör sig bättre ju större scenen är, vilket vi fick ett smakprov på redan i somras under SMASH-festivalen.
Detta beror såklart också på att Post Malone är mer än “bara” en hiphop-artist. Han är lika delar rock som pop, och på Globen får han verkligen leva ut hela sitt register. Och är man öppen för allt vad Post Malone är istället för att fokusera på vad han “ska” vara – ja, då kan man inte göra annat än hylla denna extremt begåvade artist.
Bästa låt: “I Fall Apart” och “Congratulations” live är alltid två olika höjdpunkter, men ljusshowen på “Sunflower” och känslan på “Stay” var riktigt fin.
Detta minns vi: Postys extrema närvaro och känsla som fyllde upp hela Globen.
Publiken: Lite avslagen i vanlig ordning, men visade ändå bra uppskattning.
/Malkolm Landréus
Se bilder av Marcus Gustavsson nedan!
