23:e augusti – Dag 2: 2016
När den andra kvällen av fem går av stapeln är det med den kanske inte mest attraktiva skivan ”Skeppsholmen” som ledstjärna. Men, resultatet blir som väntat mycket mer än ett utdraget Så mycket bättre-avsnitt. Det märks att Petter ägnat mycket av sina senaste år åt att föreläsa, då han visar prov på både humor och känsla när han den första timmen varvar med långa mellanprat. Han pratar om sina föräldrars äktenskap och hat mot amerikansk kultur, hur mamman tyckte slalom var kommersiellt och att pappan ansåg att man inte ska läsa serietidningar för att ”bara puckon pratar i bubblor”. Det är kul, avslappnat och känns inte alls ”i vägen” för musiken, i synnerhet då låtlistan är uppbyggd efter monologens röda tråd.
Att ”Skeppsholmen” kanske inte är den mest kittlande skivan har egentligen mest att göra med att det är omgjorda versioner av klassiska låtar, men i ett liveformat med ett fantastiskt talangfullt band blir det oftast väldigt bra, även om dängor som ”Så klart” inte riktigt når upp till sin fulla potential. Publiken, som sträcker sig från 25 till 75 år, är med på noterna och under större delen av kvällen ligger en fin ömsesidig kärlek som en varm filt över Mosebacke. I slutet kan Petter förstås inte hålla sig från att riva av ett medley av hits, med låtar som ”Kul på vägen”, ”Vinden har vänt”, ”Repa skivan” och ”King”. Då finns det ingen som inte klappar, viftar, gungar och sjunger med.
Bästa låt: ”Samma, samma” och när Petter ber alla att gå och rösta för att sedan köra ”Håll om mig”.
Detta minns vi: Den fantastiska anekdoten om Petters döende mamma som ber om ett par vita ridbyxor från Ralph Lauren, för att sedan framföra känslosamma ”Mamma sa till mig”.
Publiken: En något märklig kompott men också en påminnelse om den breda massan som Petter talar till. Mysig, gungande seniorkväll.
//Malkolm Landréus
Foto: Lovisa Brämming
Foto: Lovisa Brämming
