Konsertrecension – Non Phxion, Jedi Mind Tricks & Snowgoons på Colosseum, Stockholm

Jedi Mind Tricks och Non-Phixion är båda ett levande bevis på att undergroundhiphop i högsta grad lever. Med Ill Bill och Vinnie Paz i spetsen går man som fanbärare för ett uttryck som är väsensskilt från den komersiella avart till hiphop som i allt högre grad dominerar TV och radio. När de två grupperna intar scenen i Stockholm är det en särdeles lojal publik som infinner sig för att se dels Stoupe för första gången i Europa, men även Goretex som åter ingår i gruppen (åtminstone för turnén).

Snowgoons som öppnade når inte alls fram till publiken trots publikfrieri av det mer uppenbara slaget när man uppmärksammar avlidna legendariska rappare. Tyskarna verkade uppleva att publikresponsen är svag och avrundade ett andefattigt set i förtid. När Non Phixion så intar scenen gör man det i stor stil och inledde med DJ Premier-bangern “Rock Stars”. Ill Bill’s makalösa pondus med Sabac Reds energi smittar av sig med klassiker i parti och minut från “The Future Is Now”. Trots ett energiskt set är besvikelsen över ljudet något som uppmärksammas både scenen och bland publiken. Ill Bills subtila “hot” från scenen mot ljudteknikern skapar en mindre trevlig inramning men glömdes snart med “I Shot Reagan” som var en av kvällens höjdpunkter. När JMT äntrar scenen och tar Vinnie Paz på sedvanlig vis kommandot över vår uppmärksamhet och vi bjöds på allehanda “Violent By Design”-spår, som “Heavenly Divine”, men även nysläppta bangers som “Deatless Light” från nya albumet “The Thief And The Fallen”. Även här står klassiker högt i kurs både tidigt JMT-material och Vinnie Paz solokatalog ger så klart störst bifall.

Till syvende och sist kan man inte undgå att reflektera att konsertlokalen i fråga lämnade mycket i övrigt att önska. Hur ljudet uppfattas denna kväll berodde nog helt och hållet på var man befann sig i lokalen. Den röjiga hopen längst fram kunde troligen njuta fullt ut medan publikskaran längre bak i den avlånga lokalen muttrade mindre glatt. För min del drar det ner helhetsintrycket rejält även om både Non Phixion och JMT gjorde sitt absolut bästa för att ge åskådarna en kväll att minnas.

Bästa låt: “Rock Stars” är svår att överträffa trots att den inledde Non Phixions set.

Publiken: En kunnig, trogen och peppad skara som fyllde lokalen till dess bristningsgräns.

Det minns vi: En oförtruten energi på scen från samtliga akter, trots mindre bra ljudmässiga förutsättningar.