67d2b78e13c8671e42039b52

Av Mia Andersson.

Ett eskalerande stön ljuder ut ur högtalarna på Arena och av bara den anledningen vet man att man hamnat på rätt konsert. Tjejerna har samlats vid scenkanten, i händerna håller de rosor och skriker passionerat när Miguel glider in på scenen. Med ett par Michael Jackson/Prince-lika danssteg charmar han oss och från första stund osar det sex. När sedan låtar som ”The Thrill” och ”Use Me” spelas kan man nog lugnt säga att han påverkat såväl alla tjejer som killar i tältet. Knäna är lite mjukare och folk ler nyckfullt mot varandra, så även Miguel som blir mer och mer avslappnad. Det är ett fenomen man sällan upplever någon annanstans, för är det på någon plats artister visar tvättäkta tacksamhet och blir avslappnade så är det på Roskilde. Miguel visar det genom att bli mer personlig med anekdoter och budord. Dessutom leker han med sin publik som gång på gång fyller ut hans refränger acapella och skapar en magisk känsla i tältet.

Man hade kunnat tänka sig att detta skulle bli en spelning då publiken väntar på att den där hitlåten-man-kan-sjunga-med-i ska komma. Istället blir en låt som ”Pussy Is Mine” ett starkt minne med hjälp av Miguels, låt oss säga, inlevelse. Men i själva verket håller Miguel och hans band en så hög kvalité att det inte spelar någon roll vilken de spelar, även om publiken självklart blir begeistrade när ”Do You” och ”Kaleidoscope Dream” spelas. Allt eftersom låtarna passerar desto mindre kläder har Miguel också kvar och snart står han med bar överkropp till publikens stora förtjusning. Han kan inte kallas pryd i sina rörelser och inte heller när han smeker sig själv söderut. Och om jag för ett par dagar sedan såg killar som dreglade till Rihannas snarlika framtoning så är detta tjejernas tur. Vemodet över att festivalen är inne på sina sista timmar är en tyngd som vilar över oss alla. Men när jag står på Miguels konsert känner jag vilket värdigt slut han ger detta året. Jag behöver ingen monsterbokning som Kraftwerk, detta slår deras syntar i hästlängder. Konserten avslutas med en publik som sjunger i kör till ”Adorn” och Miguel hämtar ivrigt sin telefon för att föreviga denna stund.

Foto: Dennis Bärlund

67a09b1c08079e190f099af2

Universal Music Group (UMG) slår nu tillbaka mot stämningsansökan från Drake. Vi har tidigare följt hur Drizzy anklagat sitt egna skivbolag för att ha lanserat en kampanj för att marknadsföra Kendrick Lamars dödsstöt “Not Like Us”.

Det senaste som hänt är att UMG haft till den 17 mars att skicka in en ansökan för att avskriva fallet helt och hållet. Den ansökan har nu Meghann Cuniff, reporter på Legal Affairs & Trials, gått igenom och offentliggjort. Där skriver UMG, enligt Cuniff, bland annat att Drake “förlorade en battle han själv startade” och att denna stämning endast är för att han inte kan acceptera förlusten.

“Instead of accepting the loss like the unbothered rap artist he often claims to be, he has sued his own record label in a misguided attempt to salve his wounds. Plaintiff’s Complaint is utterly without merit and should be dismissed with prejudice”, går bland annat att läsa i en artikel av Variety.

Drakes advokat Michael Gottlieb svarade upp på den nya motionen med att hävda att UMG endast försöker distrahera sina artister, delägare och offentligheten från förseelserna de är anklagade för.

“UMG wants to pretend that this is about a rap battle in order to distract its shareholders, artists and the public from a simple truth: a greedy company is finally being held responsible for profiting from dangerous misinformation that has already resulted in multiple acts of violence, This motion is a desperate ploy by UMG to avoid accountability, but we have every confidence that this case will proceed and continue to uncover UMG’s long history of endangering and abusing its artists.”

Nästa som händer är en förrättegång, eller pre-trial, där båda parterna ska förhöras den 2 april.

Foto: Republic Records