Konsertrecension – Lorentz live på Uppsala Kongress, Uppsala

Efter en minst sagt succéartad sommar där han hyllats av en enig kritikerkår för sitt första soloalbum ”Kärlekslåtar”, bland annat här på Kingsize, har Lorentz ägnat november månad åt att lysa upp höstmörkret med en handfull spelningar. I fredags var det dags för Uppsala, som var turnéns slut och Lorentz sista spelning för året.

I den utsålda lokalen rymdes ett par hundra förväntansfulla personer. En dryg kvarts försening verkar snabbt glömmas bort av publiken i samma sekund som Lorentz intar scenen och inleder med charmiga ”Acqua di Losó”, där speciellt sista minuten lämpar sig utmärkt som allsångsobjekt och får publiken att komma igång ordentligt. Konserten fortsätter sedan med ”Visa mig vägen” och kvällen ges en flygande start.

Ett par av låtarna är till sin karaktär sådana att de är inte passar riktigt lika bra live som på skiva. Detta blir tydligt i framför allt ”Inga bra svar” och ”Ingenting är för ingenting”, där Lorentz tappar lite momentum och publikkontakt. Samma känsla av isolering uppstår tyvärr även i den annars så medryckande men för ikväll långdragna ”Allt från mig”. Vid ett flertal andra tillfällen kontrasteras däremot vers och refräng mer distinkt och tyngden ökas i de sistnämnda, med mycket positivt resultat – under ”Robyn Fenty” och ”Mimosa” slår basgångarna i ansiktet och konsertlokalen förvandlas till pulserande klubb.

Självfallet måste även skivans monster ”Där dit vinden kommer” nämnas. Så fort publiken inser att låten är på gång sträcks händerna upp mot taket, och när gästande Joy intar scenen med en flaska champagne (eller är det mimosa?) för sin vers exploderar lokalen. Av bara farten och till publikens stora jubel dras låten av en extra gång, och om Lorentz inte lyckats med det innan låter han här publiken veta vad det innebär att leva life.