Regnet hänger i luften strax innan Linda Pira och Ladies First ska starta. Efter den kritikerrosade showen på Dramaten känns det dock sekundärt då vi alla väntar på något viktigt. Med DJ Salla i ryggen tar de snart över och i en rasande fart avlöser de varandra. Kumba, Rosh, Cleo med Broder John, Sep, Rawda, Joy, Julia Spada, Revolution Poetry och slutligen Linda Pira med Stor. Av förståeliga skäl saknas Vanessa Falk och Pira ser till att dedikera spelningen i Christian Falks ära.
Som förväntat blir detta en spelning som i sin helhet vackert hyllar kvinnan och där man penetrerar viktiga frågor och obekväma sanningar i kampen för jämställdhet. Deras, mer och mindre, idoga förkunnande av åsikter är befriande och viktiga men för somliga mer obekväma. Som mest kraftfullt blir det när Cleo inleder sitt set Acapella, när Joy uppvisar ett skönt självförtroende eller när Revolution Poetrys kör sin Spoken Word hårt och passionerat. Mest stämning uppnås emellertid när ”Bäng Bäng” spelas. Mycket på grund av att det märks att Pira och Stor är bekväma med varandra och att de är synkroniserade, vilket avspeglas på gunget i publiken. Vid detta lag har himlen hunnit öppna sig i Slottsskogen och man kan nästan höra mantrat ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” som desperat försöker övertyga. Men i takt med att vinden piskar på och ponchon läcker igenom är det svårt att säga att det inte påverkar en eller artisterna. Att vi inte är i Dramatens vackra lokal är klart och med eller utan regn är det knepigt att få ihop sådana här spelningar. Men trots minuspoäng hos vädergudarna gör dem det bra. Charmen och publikens underhållningsvärde ligger trots allt i framkant och de hålls alerta. Däremot blir vi tyvärr tagna för givet när showen i största del saknar presentationer av artisterna och det är synd, för det hade dem vunnit på. Dock faller bitarna på plats för alla när de avslutar med att riva av ”Knäpper mina fingrar” tillsammans.
//Mia Andersson
Foto: Dennis Bärlund
