Även om J. Cole förärat lilla landet lagom med hela tre besök och lika många album på fyra år, så är förväntningarna höga på Berns. Till slut gör han entré efter Dreamville-kollegorna Omen, Cozz och Bas. Inget storstilat eller dramatiskt, han är bara där – och det räcker mer än långt.
Det märks att J.Cole har en stor kärlek för sin svenska publik. Kärleken är besvarad när ett utsålt Berns välsignas med albumintrot från senaste skivan ”2014 Forrest Hills Drive”, som jag på senare tid insett skulle kunna fungera som titeln på hans memoar. Om man har sett J.Cole live sedan tidigare vet man att han levererar på scen, om inte är kvällens konsert på Berns ett perfekt exempel. Istället för att förundras över självsäkerheten och den genomgående karisman, är det budskapet i kombination med hans personliga mellanspel som gör det jag ser framför mig till en magnifik spelning utöver det vanliga.
Forrest Hills Drive, är inte bara titeln på hans album och adressen till hans barndomshem, men också de första sidorna i Jermaine Lamarr Coles livshistoria. Som han mer än gärna vill dela med sig av till fansen. Genom att titta tillbaka på sin barndom fram tills nu tar han med hjälp av albumet (från början till slut) upp ämnen som både den 23-åriga killen med svår bakgrund och den 19-åriga tjejen med dålig självbild, kan känna igen sig i. J. Cole poängterar att han vill ”rädda” sina fans – i den mån det går. Men han vill också uppmuntra dem att följa sina drömmar men inte glömma det viktigaste på vägen.
Cole vill vara ärlig med oss om hans liv, tankar, problem men också om vad han tycker. Att erkänna att han inte ens kan peka ut St. Tropez (namnet på ett av albumspåren) på kartan är minst sagt ett något udda erkännande som inte alla artister skulle göra.
Givetvis fick vi höra gamla godbitar både från debutalbumet ”Cole World: ”The Sideline Story” samt ”Born Sinner”. Låtar som ”Lights Please”, “Nobody’s Perfect´” och “Power Trip” må ha varit de låtar med mest drag i – men det var inte den gamla historien han var här för att berätta.
J.Cole är inte den stereotypiska rapparen i musikindustrin utan försöker också vara en förebild för sina fans. Genom att berätta sin historia på ett skickligt sätt får han utrymme att dela med sig av sig själv på ett helt nytt sätt – och han tvekar inte att ta chansen. Inte bara är denna självbild nyfunnen men den är också helt rätt i sin tid och det är det jag och många andra tar med oss när vi traskar vidare denna regniga tisdagskväll i Stockholm.
Bästa låtar: “G.O.M.D”, “Wet Dreamz”, “Fire Squad” men även “Power Trip” från föregående skivan fick nästan hela publiken att sjunga allsång.
Detta minns vi: När J.Cole delade sina personliga erfarenheter kring kändisskap, relationer och drömmar. Det märktes att han ville få oss att tänka på vad som är viktigt i livet i jakten på lycka.
Publiken: Extremt taggade och förväntansfulla. Känns som att J. Cole kan komma två gånger per år och ändå sälja slut Berns som sist. Bra drag i hela publiken, speciellt dem längst fram. Dominoeffekt när Cole tog i, för då ville fansen med.
// Leah Deriba
Foto: Melika Zakariae
