Sommaren är slut. Förlåt att jag konstaterar det, men nu är det bara att se fram emot en mysig höst istället. För även om den senare delen av augusti säkerligen kan erbjuda några soliga dagar så stängde Ison & Fille ner sommaren 2014 på ett snyggt sätt igår på Mosebacketerrasen.
Förutom dagens konsert med Weeping Willows var man allra sist ut i Mosebacketerrassens hyllade sommarsatsning och även om vädret såg ut att kunna ställa till det så höll sig regnet borta hela kvällen. En kväll som började med Jaqe, Simon Emanuel, Dida och Amin som värmde upp en stor men stundtals ganska seg publik. Simon Emanuel testade ett par nya låtar som lät bra och Jaqe kommer alltid med full energi när han står på scen.
Ison & Fille har byggt upp en imponerande diskografi och det märktes på folket att de nu har blivit ”folkliga”. Det var folk från olika delar av staden: från orten till hipstersöder. Det var hardcore fans som lyssnat på duon i alla år och det var folk som var där för de senaste singlarna. Det var en intressant mix men jag hade gärna sett lite fler ”riktiga fans” för att få lite mer drag i publiken.
Det är dock inte Ison & Filles fel, som alltid levererar en bra show när de kör live. Man börjar med ”Galen” till jubel (även om vissa inte vågar säga ordet ”svartskalle”) följt av ”Sena nätter, tomma glas” som blir en bra inledning på konserten.
Petter kommer ut och gästar till ”Hela dan varje dag” och kör sedan ”Så Klart” som han dedicerar till det saknade geniet Christian Falk, som producerade just den låten. Gästerna är intressanta och vanligtvis artister man gärna hade velat se egna konserter med men just denna kväll är det ingen som lyfter showen något extra tyvärr. Vet inte om det är för att Ison & Fille är så grymma eller för att gästerna inte levererar.
”Vafan händz?!”, ”New Shit” (med en övertaggad Nebay Meles) och ”Festen är här” fungerar alla bra – där den sistnämnda får bäst respons. Lilla Namo kommer ut och gästar men missar tyvärr i sin vers, trots omtagning, låter det som. Hon levererar dock en riktigt fet beatbox som Fille lägger sin vers från ”Tung Baba” över – något som borde ha fått högre applåder och visslingar.
Till slut kommer (nästan) hela Highwon ut för ”Vill va Highwon” och ”Från Hjärtat”. Vi saknar Ju-Mazz och Aleks tyvärr, men närvarande grabbar levererar en tung show och under ”Från Hjärtat” tänds en bengal i publiken. Det känns som ett Stockholmsderby som möter Stockholms bästa hiphop. Hårt och fantastiskt. Ison kör en obligatorisk omtagning på sin tunga vers för att få extra tryck när alla rappar med: ”Highwon fucka… bröderna Dalton!” osv. Näääk & Nimo gästar under ”Langa Fram” och kör även ”Den går bam” med Chapee som alltid är riktigt skön att höra live. Efter det blir det ett litet medley för oss som gillar ”de gamla grejerna”: ”Haffa”, ”Skiter I” och ”När vi glider”, som var nice men kunde ha varit lite längre.
”Vår sida av stan” (med Natty Silver) följs av ”Jag skrattar idag”, som verkar dela upp folk i två läger. Flera ”heads” går på toa eller köper en öl medan de nya Ison & Fille-fansen skriker högt och sjunger med i varje rad. Sen är det slut. Det verkar så i alla fall. Publiken borde givetvis önska in duon igen med applåder och skrik men publiken är återigen ganska seg och loj. Men duon kommer ut ändå och river av ”Stationen” med alla gäster från kvällen på scenen. En riktigt bra avslutning på en grym konsert med två av Sveriges bästa rappare.
//Alexander Kihlström
Foto: Patrik Rio Monka
www.facebook.com/
