Av Alexander Kihlström.

Det kan vara svårt för en artist som Homeboy Sandman. När publiken inte är stor och där många inte har lyssnat på honom tidigare – så blir det en speciell situation. Extra speciellt är det för en rappare som verkligen är en lyricist och kör rå och kompromisslös rap rakt igenom i nästan en och en halv timme denna kväll på Fasching.

Konserten uppskattas enormt av de som premierar hantverket rap och i och med det: rimstruktur, flow, delivery och texter. Men om man inte är insatt i musiken eller har en extrem kärlek för själva tekniken bakom rap så är det nog svårt att ta till sig. Homeboy Sandman är ingen “crowdpleaser” eller någon slags pajas på scen. Han är en riktigt grym rappare som med ett rum fullt av hans passionerade fans (det fanns ändå en del på plats igår) hade skakat huset i grunden.

Det blir aldrig dåligt, men man ser olika sidor av Sandman i olika låtar. Som bäst blir det i slutet och låtar som “Not Really”, “Table Cloth”, “Bad meaning good” och lysande “In a daze” sticker ut allra mest.

Jag räknar med att showen på Fasching om en månad med Sandmans kompisar Blu & Exile, Quelle Chris och Denmark Vessey blir utsåld och alldeles fantastisk. Där hade Sandman nog passat in lite bättre, för igår lyfte det aldrig riktigt trots en stabil insats.