Det har gått några år sedan Future klev in på hiphopscenen och byggde en stadig och lukrativ bro mellan den klassiska Atlanta-rappen och den mer moderna trap som legat som ett täcke över majoriteten av hiphopsoundet i ett par år. Från debutalbumet ”Pluto” 2012 till hans senaste alster ”HNDRXX”, har hans popularitet stadigt pekat uppåt och ses idag som en av världens största hiphopartister. En världsartist som denna kväll gör sin allra första spelning i Stockholm.
Det sistnämnda albumet, ”HNDRXX”, är i min mening hans bästa men det är knappast förvånande att han istället väljer att fokusera på ”FUTURE”, den hårdare trap-delen av de två skivorna som båda debuterade på Billboards förstaplats med en veckas mellanrum i somras. Det finns nämligen två helt olika sidor av karaktären Future – den hårda kodein-dränkta och pillerknaprande mansgrisen som gör stenhårda trap-bangers för strippklubben – och så finns det den ljuvliga och känsliga Future som gör r&b-sexiga popballader. Han är en mästare på båda, men det är lika synd som förståeligt att han väljer att nästan uteslutande fokusera på det hårda när han kör live. Dels för stämningen och dels för att hans röst förmodligen inte klarar av sånglåtarna, även om jag under kvällen blir imponerad av hur mycket och hur bra hans naturliga röst används och låter.
Efter inledande ”Draco”, ”Rent Money” och ”Super Trapper” gör Future som så många superstjärnor med ett bankvalv av hits gör – man spelar en snutt av alla. Bara för att man kan. ”Bugatti”, ”Same Damn Time”, ”Move That Dope”, ”Blasé”, ”New Level” och ”Jumpman” får alla sina sekunder i rampljuset. Future har bra energi och publiken ger svar på tal men jag kommer på mig själv att fastna med blicken på en telefon som tålmodigt försöker få till en stillbild av en studsande Future. En kavalkad av monotona hits är kanon för stämningen men svårt att hitta intresse i, ungefär som jag känner för hela Futures trap-alias. Och att inte ens få höra ”Incredible” (tänk vilken allsång det kunde blivit) var en besvikelse. Den här typen av spelningar är alltid en smaksak, men de som var där för att gå loss hade nog en riktig pangkväll. Och det var det många som gjorde.
Bästa låt: Utöver självklara höjdpunkten ”Mask Off”, ”Stick Talk” och ”Low Life”.
Det här minns vi: Att för första gången få höra dunderhiten ”Mask Off” live.
Publiken: Utsålt (till slut) och känslan var att publiken verkligen var där för att festa och bli hypnotiserade av Futures trap-hits.
/Malkolm Landréus
Foto:
Foto (förstasida): Instagram.com/CampanellaFoto
Foto (artikel): Instagram.com/celebrity_vice/
