Av Damir Sepulveda Espinoza.
White Stage-tältet är nästan fullt när jag anländer några minuter sent till konserten. Iklädda vita dräkter och med Far East Movement utbokstaverat på den lysande skärmen i bakgrunden, hajpar de ofta upp den unga publiken med utrop som ”how are you doing party people?”. Gensvaret är varje gång ett resolut ”ja!”. Den livade massans anda är fortfarande hög trots några dagars slitage inför sista dagen av Bråvalla Festivalen, och det vet den amerikanska dansrapgruppen om. De vet vad de är denna eftermiddag för, speciellt, en ung festivalbesökares sista dag – en musikalisk Red Bull-burk att halsas.
Och de har genom spelningen majoriteten virrade kring sitt lillfinger. Far East Movement medlemmarna (Kev Nish, Prohgress, J-Spliff och DJ Virrman) får alla att omgående klappa, vifta med händerna under de dunkande låtarna. Och efter att de är slut, så jublar åhörarna alltid förtjusta. På scenen studsar gruppen på något sätt tydligt erfaret och självsäkert runt. They know the drill, och de verkar njuta av sitt jobb. Under hitlåten ”Like A G6” går det att uppfatta att vissa sjunger och rappar med, de flesta är nog dock inte inbitna fans, de vill bara få sig en kick i stunden. Deras låt ”Live My Life” gästas av Justin Beiber på originalet, men de delarna sjungs här istället av en, enligt presentation, Miss K Valentine. Det funkar minst lika bra, så pass att de kör den igen senare, fastän kortare. Responsen är det lika bra tryck i varje gång, genom tystare partier hörs det hur alla klappar med. Och när de kör ett freeze-och-stå-still grepp i flera sekunder river de ner jubel.
I det sista momentet frågar de oss om det är okej att de tar ett foto på hur grymt Sverige är, alltså oss i tältet. Och många i publiken, med händer i luften och humöret på topp, gjorde allt för att få det att se bra ut. Det kan gå obemärkt förbi, men Far East Movement kan konsten i att dirigera en publik.
