Att Earl Sweatshirt bokas efter Kanye West, mellan 00.30 och 01.45, är förstås ett beslut som kan ifrågasättas. Personligen hade jag hellre sett att kvällen avslutades med ett stort bang i stället för att ladda om från festivalscen till campingtält. Från att sväva i någon slags euforisk låtsasvärld till att dyka ner till den smutsiga underjorden. I synnerhet när stackars Earl ska konkurrera med svenska houseprinsarna Axwell och Ingrosso. Men detta faktum fungerar också som en utmärkt vattendelare mellan Summerburstarna och hiphopskallarna. Och även om det är en match förlorad på förhand, är det ändå en respektabel samling fans som trycker ihop sig framför Pacific-scenen på lördagens sena timme.

Det är också en efterlängtad konsert, även om Earl nyligen besökte Stockholm, då sjukdom tvingade honom att ställa in förra årets festivalbesök. Denna kväll syns inga tecken på svag hälsa. Snarare tvärtom. Med draghjälp av världens bästa hypeman, vännen och dj:n Taco, lyckas de skapa en intim och sammanhållen show med ett drag som heter duga. Det är enkelt och okomplicerat. Earl gör det han gör bäst: rappar som om det inte fanns någon morgondag. Och publiken älskar det från sekunden ”Kill” dånar ut i högtalarna, men i synnerhet de kaosartade partierna med ”Burgundy” och ”Whoa” i spetsen. Även om moshpitsen uteblir är det tydligt att publikens engagemang är till Earl och Tacos belåtenhet och havet eldas på ytterligare när en från crewet slänger sig rakt ut i publiken. Säkerhetsvakterna är inte lika glada åt detta spektakel, men grabbarna på scenen kan inte bry sig mindre.

Det ska sägas att showen i sig inte är något speciellt. Förutom att Earl besitter en skön humor som manifesteras under de korta pauserna händer det inte så mycket mer. Det är också en tämligen oslipad show, likt den vi såg Chance The Rapper utföra dagen innan. Den potentiella höjdpunkten, när hela publiken skanderar ”I’ll fuck the freckles off your face, bitch!” i refrängen till ”Molasses”, avbryts till exempel efter första versen vilket är synd.

 ‘

Allt som allt måste jag ändå säga att Earl Sweatshirt med bihang överträffar mina förväntningar denna kväll. Med en otrolig energi och förmåga att hålla igång publiken lyckas de med bedriften att inte få det avslutande ”banget” efter Kanye West att utebli. Det utvecklades i stället till en sprakande efterfest som duger alldeles utmärkt som sista minnesbild från årets Bråvallafestival.

// Malkolm Landréus
Foto: Melika Duvetinte Zakariae