Sist Drake besökte Globen gjorde han det som världens kanske största rapstjärna. Tre år senare står han på samma scen i egenskap av ikon och popfenomen. En nagel i ögat på branschfolk och fans som förtvivlat försöker klamra sig fast vid de genrebaserade fack som började erodera redan när Drake slog igenom i slutet av 00-talet. Han är artisten som vinner rappriser med poplåtar och slår poprekord med rapmusik.
Efter ett alldeles makalöst förspel av Toronto-duon dvsn, hissas Drake upp från mitten av scenen till tonerna av ”Trophies”. De första låtarna framförs i princip helt utan playback och det märks att Drake vill göra en poäng av att han faktiskt kan sjunga. Andra saker som Drake vill göra? Vara host för Saturday Night Live, underskattad soulsångare på medioker pub, hård rappare, sexig popkung och ödmjuk livscoach. Drake förkroppsligar uttrycket ”extra”, ett epitet som tilldelas personer som bara är lite för mycket. Det här är också grunden till den kritik han ofta får för att ena stunden slänga sig med jamaicansk dialekt och den andra gömma sig under en windbreaker från Stone Island i Peckhams mörka gränder. Drake vill göra allt – men allt går inte att göra till hundra procent.
Närvaron och energin är det dock aldrig fel på och scenutstyrseln är fenomenalt snygg med sitt tak av rörliga bolliknande lampor som komplement till det massiva huvudklot som pumpas upp under spelningens sista etapp. En spelning som utöver ovanstående kritik är väldigt bra, om än lite ryckig. Drake är en underhållare av rang och klär sig utmärkt i det Instagram-vänliga bollhavet, men ibland krockar det med behovet av att bli älskad. Likt en bekräftelsetörstande pojkvän kräver han publikens konstanta beröm och skrik, när det ibland blir bättre av att låta musiken tala. “Less is more” finns inte i hans vokabulär. Allt ska vara lite extra.
Bäst blir det i slutet, när det stora klotet får göra entré och låtar som ”Know Yourself”, ”Energy” och ”Fake Love” får med hela det enorma publikhavet. Som tack blir vi överösta av kärlek och de flesta jag pratar med efter konserten påpekar just Drakes genuina kärlek till publiken. Vare sig man köper det eller inte så har han åtminstone gjort något rätt.
I övrigt var det en vanlig Drake-spelning med fler klotformade objekt. Lite extra.
Bästa låt: ”Fake Love”. Här var kärleken mellan Drake och Stockholm som mest ömsesidig – fake eller inte.
Det här minns vi: Shoutouts till Mats Sundin och systrarna Lejonhjärta från Luleå. Och att Drake älskar Sverige.
Publiken: Slutsålt och fullsatt, då kan man väl kräva lite mer? Var bäst när låtarna var som störst.
// Malkolm Landréus
Foto: https://www.instagram.com/champagnepapi/
