Konsertrecension – DJ Premier & The Badder Band på Debaser Medis, Stockholm

I min värld förkroppsligar Christopher “DJ Premier” Martin definitionen av producent, DJ och “master of ceremonies” i en och samma person. Med grunden i den låtskatt av klassiker kan Preemo få igång vilken publik som helst bara med sin blotta uppenbarelse. Ni känner alla till den karaktäristiska rösten och den magiska produktionsformulan han burit med sig sedan hiphopens gyllene era. Han har under årens lopp (i synnerhet efter Gangstarrs uppbrott) kommit att bli något av ett “one man band” där han tagit allt större plats själv på scen, med sin makalösa diskografi i främsta rummet. Att leverera sina hits från skivspelarna på scen har nog kommit att bli lite av en rutinmässig historia varför jag antar att Premier velat ta sig an en ny musikalisk utmaning. Är ett liveband rätt väg att gå? Det organiska och fragmentariskt melodiösa i hans produktionssätt öppnar hypotetiskt för en intressant symbios beats och liveinstrumentering emellan, upplever jag. Så, hur landar det hela när Premier och livebandet The Badder ställer sig på scen tillsammans?

Inledningen är energifylld och en rad 90-talsklassiker (KRS-ONE “MCs Act Like They Dont Know” bland flera) får sakta men säkert fart på publiken. Dock upplever jag bandets medverkan något malplacerad till en början där blåssektionen inte riktigt finner sin plats i ljudbilden på ett optimalt sätt. Basen och trummorna gör naturligtvis ljudbilden fylligare men trombone- och trumpet-stötarna upplevs något fritt improviserade. Bandmedlemmarna får gott om utrymme och samspelet med Premier verkar finnas där, om än inte hundraprocentigt ännu. Premier och bandets samarbete växer till trots på mig under kvällens gång, främst efter Jeru The Damaja-hymnen “Da Bichez” med blås som väl kompletterar beatet. Tolkningen av Nas-låten “Represent” är rent ut sagt magnifik och där kommer alla element till sin rätt. Energifyllt och svängigt blir det med “Real Hiphop” (Das EFX) och “Kick In The Door” (Biggie), för att inte tala om när “Nas Is Like” ljuder i högtalarna.

I halvtid på Debaser Medis var sinneslaget bland kvällens besökare minst sagt uppsluppet och jag konstaterade att Preemo gav mer valuta för pengarna än det pågående debaclet mot Österrike på Friends Arena. Bandet lämnade scenen tillfälligt efter drygt en halvtimme för ett soloset av Premier allena med skivspelarna, där han fick samtliga armar i luften med “Work”, “Above The Clouds” och en kavalkad av Gangstarr-klassiker. Det sedvanliga “Full Clip”-numret, där publiken uppmanas att tillägna Big L och Guru sina fingrar i luften, gick i vanlig ordning hem. Här blev det också tydligt att Premier knappast behövde sitt band. Han trollbinder sin publik med eller utan backning på scen.

I slutfasen av spelningen återintroduceras vi för The Badder och Premier knyter effektivt ihop säcken denna afton med att framföra en ruskigt svängig liveversion av “Step Into The Arena” och Royce-klassikern “Boom” växer sannerligen med instrumentering. För stunden applåderar jag ett intressant musikaliskt projekt som har potential att bli flera snäpp vassare över tid men ännu når det inte hela vägen in i kaklet.