67d0bf38ddc77901d10c9052

När man har sett en artist leverera en felfri 5/5-spelning (Angel Haze på Way Out West 2013) så är det svårt att inte ha den i bakhuvudet nästa gång man ser henne live. Det känns dock orättvist att jämföra: delvis för att bandet har lämnats hemma och ersatts av en DJ och delvis för att hon nu har fler låtar att välja på (och fler låtar hon ”måste” köra, från skivan).

Innan Angel kommer ut på scen värms Berns upp av briljanta duon VAZ och efter det är Haze lite försenad. Jag tänker tillbaks på vår intervju med henne där hon pratade om hennes obotliga scenskräck och hur hon vill kräkas innan hon går på scen. Jag hoppas att nervositeten inte påverkar henne för mycket där bakom scenen. Men när Angel väl kommer ut på scen tar det inte lång tid innan hon kommer in i det. Det hjälper att hon börjar med energifyllda låtar som ”Echelon”, ”Werkin Girls” och ”No Bueno”. Hon får med sig publiken direkt och energin i lokalen är hög och kärleksfull. En av mina favoritlåtar från albumet, ”Deep Sea Diver”, följer och fungerar inte riktigt – liksom några av de andra ”lugna” låtarna. Konserten blir lite stillastående ibland, men fantastiska ”Black Dahlia” och grymma ”A tribe called red” lyfter upp showen igen.

Spelningen kunde ha varit lite längre och även om Angel Haze är som allra coolast och råast när hon går ner i publiken och rappar i ansiktet på folk så var det kanske sådär kul för folk som inte står längst fram och fick stå och titta på en DJ i hela låtar. Funkade bättre på Way Out West med deras storbildsskärmar. Det kändes överlag som att spelningen på Berns var anpassad efter festivalspelningarna på hennes turné (Wireless t.ex.), men hade kunnat vara ännu lite vassare om man ”klubbanpassade” spelningen. Men Angel Haze är en riktigt grym rappare, på skiva och live. Hennes nervositet verkar bli mindre och mindre av ett problem och hon blir mer och mer säker på vad hon gör. Som hon själv säger i slutet: ”If I can stand on this stage and do this, you can do whatever the fuck you want to!”.

 
betyg 3,5

//Alexander Kihlström

Foto: Melika Duvetinte Zakariae

67a09b1c08079e190f099af2

Av Niklas Hagberg.

”Split Fiction” (6 mars)

Från svenska Hazelight där Josef Fares är högst inblandad kommer nästa co-op spel. Efter succén med “It Takes Two” är det många som räknar in en till succé för det svenska företaget här. Liknande upplägg som förra spelet där man hjälper varandra genom roliga gåtor.

”Assassin’s Creed: Shadows” (20 mars)

”Assassin’s Creed” är ungefär som EA Sports-spelen. Det kommer ett nytt varje år, som man oavsett hur bra eller dålig förra årets version var, köper och testar. Denna gång i feodala Japan med ninjor och samurajer.

”Atomfall” (27 mars)

Ett litet brittiskt Fylke-liknande samhälle har drabbats av extrem radioaktivitet och du måste överleva. Av det man fått se hittills verkar detta extremt intensivt då du måste kontrollera din karaktärs puls. Blir pulsen för hög, ja då får du ganska snabbt problem då det dessutom avslöjats att man dör extremt lätt.

”InZoi” (28 mars)

Krafton, som tidigare gjort ”PUBG” och ”The Callisto Protocol”, ska nu göra sin version av ”The Sims”-spelen. Här skapar du din karaktär med ändlösa val och möjligheter. Hyperrealistiskt, med hjälp av Unreal Engine 5. Gillar du att ha kontrollen? Då är det här något för dig.

”DOOM: The Dark Ages” (15 maj)

Våldsammare än Doom-franchisen blir det inte, nu ännu värre. Denna gång i medeltiden med bättre grafik, brutalare vapen och gissningsvis ännu mer blod. Gillar man köttigt, då är det årets ”DOOM” man ska hålla utkik för.

”Mafia: The Old Country” (sommar)

Väldigt många har en romantiserad bild av maffian efter ”Gudfadern”-filmerna, ”Maffiabröder” och ”Sopranos”. Känner man någon gång att man vill ta del av den romantiserade bilden så är ”Mafia”-spelen perfekta. 

”Borderlands 4” (23 september)

Ännu en uppföljare till ett framgångsrikt franchise. Som vanligt, en miljon olika vapen i ett spel där lika många behövs. Testa alla medan du skjuter ihjäl utomjordingar som försöker ta över världen.

”Dune: Awakening” (TBD)

Denis Villeneuvestvå ”Dune”-filmer har tagit stora delar av världen med storm. Nu är det dags för Funcom att leverera ett spel som matchar kvalitén på filmerna. Du kommer få fritt springa runt på ön Arrakis och slå ihjäl fiender i jakten på tronen.

”Ghost of Yōtei” (TBD)

Väldigt många spelade och gillade det kritikerrosade ”Ghost of Tsushima”. Detta är uppföljaren, 300 år senare i tiden och med mer kontroll över narrativet. Lika vackert som förra spelet blir det också, när man befinner sig runt Yotei-berget i Japan. Dock endast för PlayStation-spelare.

”Grand Theft Auto VI” (TBD)

Det kanske mest efterlängtade spelet någonsin, vilket till och med gett upphov till en slags långtgående memekultur där folk nämner osannolika saker som händer innan ”GTA VI” släpps. Kan det leva upp till förväntningarna som byggdes efter trailern? Vi längtar efter att få reda på det. 

Foto: Rockstar Games / Ubisoft