Av Mia Andersson.
Det är något alldeles speciellt med nattspelningar. Angel Haze har fått tiden 02.15 och strax innan står jag där tillsammans med ett knökfullt tält. Det märks att publiken är påtagligt sugna på att få se henne live och trots en lång väntan på grund av tekniska svårigheter står publiken hängivet kvar. Strax innan klockan 03.30 kliver hon äntligen upp och för dem som tagit en powernap vid stängslet studsar upp som om inget hade hänt. Angel Haze själv verkar inledningsvis lite nedstämd av den långa väntan men omvandlar snart det till en stor dos kärlek till sin publik. En mäktig röst och ett mäktigt flow tar snart vid i denna kvinna och låtar som ”New York”, ”Hell can freeze” och ”No Bueno” sätter ribban för en väldigt skön konsert. Haze tar sig gång på gång ner hos publiken och smeker händer längs scenkanten och stannar till och dansar med dem. Ingen stress utan hon verkar genuint vilja lära känna sin publik. Överlag gör hon en väldigt personlig och kärleksfull spelning som gör att den där väntan som inledningsvis var jobbig är som bortglömd. Istället lämnar Angel Haze samtliga med en minnesvärd konsert där hon verkligen bevisat att hon är spelare i gamet som man verkligen borde räkna med.
Press Foto: Dennis Bärlund
