Att Anderson .Paak drar publik är kanske inte direkt någon överraskning. Efter två lysande fullängdare som soloartist och en ständigt närvarande Dr. Dre gör såklart att intresset höjs. Men med två år sedan förra soloplattan och endast ett par nya låtar ute, är mottagandet han får i Sverige ändå en överraskning.
Redan från start står det klart att det här kommer bli något extra, när ett fullsatt Nobelberget skriker så högt och länge att man kunnat tro att Anderson .Paak faktiskt var en så stor stjärna utanför USA som han borde vara. Skrik övergår till jubel och gung när ”Come Down” får starta festen. För fest är precis vad denna kväll är, vare sig .Paak sjunger som Marvin Gaye, trummar som Billy Cobham eller rappar som A Tribe Called Quest.
Alla låtar får ett eget liv när de spelas i förlängda live-versioner som ofta spänner långt över fem minuter och får små, nya detaljer som skiljer dom från originalen. ”Room In Here”, till exempel, startar med en reggae-slinga och slutar med ett slags talkbox-solosång av bandet The Free Nationals keyboardist. Det är som ett välorkestrerat musikaliskt kaos som på många sätt påminner mer om en stor jam session än ett utstuderat set, men som aldrig slår fel eller känns rörig. Det är svårt att beskriva med ord, men lätt att känna med hjärtat.
Och så ser det ut, showen igenom. Paak skiftar smärtfritt i tempo och genre, mellan trumset och mick (ibland både och) som det inte vore någonting. Ibland ligger han på gränsen av vad som är för publikens skull och för honom själv, men tack vare den öppenhjärtiga och varmt smittsamma kontakten med publiken, som på alla sätt är ömsesidig, blir det aldrig tråkigt. När festen kulminerar med upplyftande låtar som ”The Dreamer”, ”Am I Wrong”, ”Luh You” och ”Lite Weight” går det inte att känna något annat än genuin glädje och det känns som att ingen vill tänka på morgondagen.
En av årets bästa spelningar? Yes lawd!
Bästa låt: ”Room In Here”, ”Luh You”, ”Lite Weight”.
Detta minns vi: En av sommarens härligaste live-upplevelser som gav energi så det räcker året ut.
Publiken: Hela Nobelberget dansade, log och jublade. Magnifik.
//Malkolm Landréus
Foto: Nima Shams
