Det är svårt att veta exakt vad man kan förvänta sig av en 50 Cent-spelning 2015. Det är inte så att han har tagit jättekliv sedan den smått genanta spelningen i Sandviken 2011 eller promo-besöket på Expert året därpå. Men det finns ändå en viss attraktionskraft kvar, inte minst hos 90-talisterna, som är i övervägande majoritet denna kväll. Och egentligen är det inte så konstigt med den hitkatalog som 50 Cent faktiskt har och som han inte är sen med att påminna om. Men som vi också vet är hitkavalkader sällan förknippat med en tajt show. Snarare tvärtom. Fifty byter låtar lika ivrigt som en tonåring på Spotify och rösten är ofta i oklang med den dova playback som hörs i bakgrunden. De arroganta försöken till sång är på gränsen till provocerande.
Med sig har han ¾ av G-Unit, som faktiskt höjer spelningen en del. Kemin mellan de gamla vapendragarna tillika bittra fienderna är mer avslappnad än man hade kunnat ana. Speciellt Lloyd Banks är en fröjd att skåda (trots att han sumpar sin vers i ”Beamer, Benz or Bentley”). Tyvärr får de mest agera sidekicks åt sin chef, men när de väl rappar blir det bra och ”I’m Grown” är i efterhand en av de mest minnesvärda stunderna från kvällen.
En kväll som hade mått bra av lite mer struktur, bättre låtval och kvalitet överlag.
Bästa låt: ”I’m Grown”. En lite oväntad höjdpunkt där låten höjs betydligt live. Hungrig rap med attityd, det som brukade karaktärisera 50 Cent.
Detta minns vi: När Fifty blivit varm i kläderna tog han sig tid att snacka lite skit om Diddy, hylla Drake och håna Meek Mill. Sånt som han gör. Och han gör det bra.
Publiken: Ung och entusiastisk. Många fick säkert se sin barndomsidol för första gången och det märktes. Av tumultet efter spelningen att döma skulle man kunna tro att det var 2005.
// Malkolm Landréus
Foto: Melika Zakariae
Se videoklipp via @kingsizemag på Instagram:
