Ekvationen är simpel, ett snortight band som länge har skapat musik tillsammans, dels som producenter, mest som session & studiomusiker.
Nu har kvartetten (Karriem Riggins, Kevin Arthur, Orrin Evans & DJ Dummy) fattat det briljanta beslutet att turnera tillsammans, Fasching fick sig i och med det en slagkraftig men lekfull inledning som gjorde det omöjligt för någon att inte ryckas med. J Dillas vapendragare Karriem Riggins trumset ligger perfekt i den solklara mixen av ljud och på tal om sol så sänder bandet ut en tydlig hyllning till västkustens P-funk i flera utav de första kompositionerna, Karriems Smattrande hi-hats sitter väl med basisten Kevins bullrande basgångar som i en sen Funkadelic låt.
Närvaron var konstant på topp, även när keyboardisten Orrin’s piano-plinkade spelades tyst som spöknoter. Hip-hop groovet & de sparsmakade samplingarna som DJ Dummy sipprade ut gav spelningen “edge”, Karriems eget rappande i intervallen var publiken med all säkerhet oförberedd på, men visade på de olika sätt en överrytmisk trummis och producent kan yttra sig. Helhetskänslan var som om vi hade tagit oss in på ett musikinstitut i södra Detroit och dörren stått på glänt till jamrummet för professionella musiker. Inga solon drogs ut, men musikerna fick säga sitt. Samspelet var det viktiga här och att få alla att lämna nattklubben med namnet J Dilla i membranet…
Press
Magnus Palmquist Foto: Magnus Palmquist
