Konsertrecension – Mac Miller live på Malmöfestivalen

Konsert

24 augusti, 2013

Konsertrecension – Mac Miller live på Malmöfestivalen

Av Mia Andersson.

När jag närmar mig scenkanten försöker jag ignorera publiken som samlas runt omkring mig. En Sofiero-öl passas runt, tandställningar blänker i strålkastarna och en snabb blick utöver människorna ger mig en snittålder på 17 år. Jag är med andra ord pensionär i sammanhanget.

Snart hör man en röst som känns igen och Mac Miller försöker få igång publiken med The Beatles ”Yellow Submarine”. När han äntrar scenen spelas ”Loud” och det blir en skön stämning på Stortorget. Vid detta lag är Miller sådär energisk och sprallig på scen som man känner honom som men snart förstår nog också han vad jag bävade för där innan konsertstart. Detta är en stadsfestival, det är fredag, här har kreti och pleti samlats och kanske inte nödvändigtvis för att man lyssnar på hans musik utan för att någon i skolkorridoren sa att det var där man skulle vara. Miller försöker gång på gång få igång publiken men får föga gensvar på klappningen i ”Man In The Hat”. De verkar knappt känna till Biggie Smalls när han hyllar honom och inte är det många som heller vet vad han pratar om när han nämner K.I.D.S-mixtapet. Men han fortsätter, om än med mindre energi och med hjälp av mer öl, så ger han inte upp och kör mycket mellansnack och hoppar ner bland publiken. Föga förvånande är det ”Knock knock” och hans listetta ”Donald Trump” som får konserten att lyfta mot slutet. Till och med tjejerna bakom mig som enbart raggat på killar hela konserten sjunger nu med. Men låtar som ”Missed Calls” och ”Kool Aid and Frozen Pizza” får inte det gensvar jag trott och inte heller ”Best Day Ever” som bli kvällens mest intima. Jag inser att spelningen hamnar i ett klassiskt dilemma av att Miller, oavsett omständigheterna, faktiskt gör en bra insats men en insats som dessvärre skadas av en skröplig publik. Om jag stänger av allt runtomkring, om jag kör tunnelseende rakt fram mot scenen ser jag ju den talangfulla rappare och artist som jag föll för 2010. När jag tänker på det blir känslan lite som slutrepliken på ett förhållande, för Miller det är inte dig det är fel på, det är oss.

Text: Mia Andersson

Foto: Dennis Bärlund

Liknande artiklar

Mac Miller har släppt sitt efterlängtade postuma album “Balloonerism”

Animerad kortfilm till Mac Millers nya album

SZA gästar Mac Millers postuma album “Balloonerism” – lyssna på första singeln “5 Dollar Pony Rides”

Skrinlagda Mac Miller-albumet “Balloonerism” ska släppas officiellt

ScHoolboy Q reflekterar över Mac Millers död på ny låt från kommande album

Mac Millers “Tiny Desk Concert” släpps på vinyl – tillsammans med jubileumsutgåva av “Swimming”

Data/TV-spel

4 mar, 2025

Lista: 10 hetaste spelen 2025

Av Niklas Hagberg.

”Split Fiction” (6 mars)

Från svenska Hazelight där Josef Fares är högst inblandad kommer nästa co-op spel. Efter succén med “It Takes Two” är det många som räknar in en till succé för det svenska företaget här. Liknande upplägg som förra spelet där man hjälper varandra genom roliga gåtor.

”Assassin’s Creed: Shadows” (20 mars)

”Assassin’s Creed” är ungefär som EA Sports-spelen. Det kommer ett nytt varje år, som man oavsett hur bra eller dålig förra årets version var, köper och testar. Denna gång i feodala Japan med ninjor och samurajer.

”Atomfall” (27 mars)

Ett litet brittiskt Fylke-liknande samhälle har drabbats av extrem radioaktivitet och du måste överleva. Av det man fått se hittills verkar detta extremt intensivt då du måste kontrollera din karaktärs puls. Blir pulsen för hög, ja då får du ganska snabbt problem då det dessutom avslöjats att man dör extremt lätt.

”InZoi” (28 mars)

Krafton, som tidigare gjort ”PUBG” och ”The Callisto Protocol”, ska nu göra sin version av ”The Sims”-spelen. Här skapar du din karaktär med ändlösa val och möjligheter. Hyperrealistiskt, med hjälp av Unreal Engine 5. Gillar du att ha kontrollen? Då är det här något för dig.

”DOOM: The Dark Ages” (15 maj)

Våldsammare än Doom-franchisen blir det inte, nu ännu värre. Denna gång i medeltiden med bättre grafik, brutalare vapen och gissningsvis ännu mer blod. Gillar man köttigt, då är det årets ”DOOM” man ska hålla utkik för.

”Mafia: The Old Country” (sommar)

Väldigt många har en romantiserad bild av maffian efter ”Gudfadern”-filmerna, ”Maffiabröder” och ”Sopranos”. Känner man någon gång att man vill ta del av den romantiserade bilden så är ”Mafia”-spelen perfekta.

”Borderlands 4” (23 september)

Ännu en uppföljare till ett framgångsrikt franchise. Som vanligt, en miljon olika vapen i ett spel där lika många behövs. Testa alla medan du skjuter ihjäl utomjordingar som försöker ta över världen.

”Dune: Awakening” (TBD)

Denis Villeneuvestvå ”Dune”-filmer har tagit stora delar av världen med storm. Nu är det dags för Funcom att leverera ett spel som matchar kvalitén på filmerna. Du kommer få fritt springa runt på ön Arrakis och slå ihjäl fiender i jakten på tronen.

”Ghost of Yōtei” (TBD)

Väldigt många spelade och gillade det kritikerrosade ”Ghost of Tsushima”. Detta är uppföljaren, 300 år senare i tiden och med mer kontroll över narrativet. Lika vackert som förra spelet blir det också, när man befinner sig runt Yotei-berget i Japan. Dock endast för PlayStation-spelare.

”Grand Theft Auto VI” (TBD)

Det kanske mest efterlängtade spelet någonsin, vilket till och med gett upphov till en slags långtgående memekultur där folk nämner osannolika saker som händer innan ”GTA VI” släpps. Kan det leva upp till förväntningarna som byggdes efter trailern? Vi längtar efter att få reda på det.