Av Damir Sepulveda Espinoza.
Med åren flöt Memphis-gruppen Three-6-Mafia längre och längre bort från sin ruggiga horrorcore begynnelse till ett rakare förhållningssätt gentemot gatan, droger och festen. Det blev i och med det mindre kusligt, både text- och produktionsmässigt. De taktslaviska ropande refrängerna förblev dock genom utvecklingen ett av deras mest tilltalande staplar. Gruppens styrkor sitter numer inpräntade i Juicy J musikaliska DNA och som soloartist har han varit klipsk nog att bruka dessa styrkor i vad som blivit personlighets- och karriärsdefinierande; hedonistisk rap. I Three-6-Mafia var han redan då gruppens festprisse men i dessa dagar då till och med popstjärnor som Rihanna refererar till Molly och Instagrammar från strippklubbar, så är Jordan Houstons rap mer i tiden än någonsin. Han behöver verkligen inte solid-ifiera sin plats i rapvärlden, istället är tredje soloalbumet ”Stay Trippy” chansen att bli uncle Trippy för en yngre publik som inte minns ”Sippin’ On Some Sizzurp”, eller att han är en Oscar-vinnare (för bästa låt under 2006s gala), och som främst, törstar efter festmusik.
Som 2012s oväntade hit ”Bandz A Make Her Dance” och singeln ”Bounce It” påvisar, kan rapparen balansera sina poppigare tendenser utan att tappa bort sin persona i dem. För ett av de mest tillfredsställande aspekterna på albumet är att de djupa, väggskakande baserna och ner-pitchade samplingarna, à la Three-6-Mafia, brukas välavvägt. Speciellt ont anande eventet ”Guns Plus A Mask” smäller på lika bra som allt annat gruppen gjorde. Refrängen – ”a gun plus a mask, that equals cash” – är medryckande gatulogik, och på den avslutande minnesvärda versen spottar, kacklar, skriker gästen Yelawolf så att det nästan hörs hur ansiktet måste ha förvridits under den aggressiva käftgymnastiken. Höjdpunkterna är många – The Weeknd-samplade ”Smokin’ Rollin” med en vers av likasinnade, avlidne, UGK-legendaren Pimp C är en atmosfäriskt studsig drog-anthem, ”No Heart No Love” fyller trap kvoten med den alltid hederligt uppkäftige storebrorsan Project Pat, medan låtar som ”All I Blow Is Loud”, som i andra händer hade varit utfyllnadslåtar, är en av de där märkligt dystra partylåtarna som i sann Memphis-rap anda dunkar på i hypnotisk monotonitet.
Med det catchiga mixtejpet ”Rubba Band Business 2”, i samarbete med Lex Luger, listade Juicy J ut något som han sedan dess har byggt vidare på. Producenter med olika stilar ger projektet en välbehövlig variation, från Mike Will Made Its atmosfäriska och luftigare kreationer, till Lex Lugers mer hårdbottnade sensibilitet och produktionspartnern Crazy Mikes (soulsamplande ”Wax”) förmåga att hitta vridna melodiska möjligheter i det repetitiva.
Det är ingen tvekan om att ”Stay Trippy” och Juicy Js musik överlag har en förutsägbar och upprepande struktur, som kanske inte ger utrymme för en tillräckligt distinkt variation (Justin Timberlake och Timbaland samarbete åsido). Det finns dock en sak rapparen är skickligare på än många andra, och det är att låta som att han har sin LIVS tid. Och ju löjligare rappen blir, ju mer stärks intrycket av att det som sägs både menas på riktigt och sägs för att underhålla. ”Scholarship” är kanske det yttersta exemplet av det. Refrängen – ”100 dollars, trick/ you a college chick, you a college chick/ keep twerking baby, might earn you a scholarship“ – och rader som, ”I got my Ghost outside, I call it Casper/ ain’t no nigga fly as Juicy J, ask NASA” , uttrycks oblygt. Andra, som ”where the hell is we headed, I don’t know but I’m high”, är inte lika uppseendeväckande men ändå minnesvärd nonsens. För 20 år in i karriären vet rapparen exakt vad som funkar för honom, och hur han ska göra för att få det att låta bra. Juicy J är folkets alkade, drogiga och strippklubbsberoende äldre raphjälte, som är dumdristig nog att försöka se till så att festen aldrig tar slut.
///Damir Sepulveda Espinoza
