Efter sitt utelämnande skilsmässoalbum ”Terius Nash: 1977”, är artisten/låtskrivaren/producenten The-Dream med ”IV Play” tillbaka på sitt gamla, briljanta, hyper svulstiga plattform.
Han uttrycker fortfarande, troget R. Kelly-skolan, oanständiga texter med kaxiga och obegränsade mängder melodiska tricks. Produktionssamarbetet med vapendragaren Tricky Stewart är lika starkt (och lyckligtvis mer egenartad) som på de där polerade hitsen de tillsammans har skrivit åt Beyoncé, Rihanna, Mariah Carey och andra. De intensiva syntkavalkaderna är fulla av effekter som chopped och screwade rader och tungt auto-tunad sång på alla fronter, så även bland sångkörandet. Allt görs, som så sedvanligt Dreams signum, utan någon som helst återhållsamhet. Enda spåret av sådan utövning finns i frånvaron av privata anlägenheter, något som var tydligt transparant på ”Terius Nash: 1977”. Inget av R&B visionärens tidigare verk är blint sorglösa, de bittra övertonerna skippas dock helt på ”IV Play” och genomsyrar sällan de passionerade, celebratoriska och hedonistiska inslagen. Han återgår istället till sin bombastiska lekfullhet med bravur.
Sex-låtarna på ”IV Play” är mer explicita än på tidigare albums, och då, framförallt, spåret ”Pussy”. Med referenser till Three-6-Mafias lo-fi original ”Slob On My Knob”, och referenser till snuskrap pionjärerna 2 Live Crew på introlåten ”High Art”, så indikerar allt mot att ”Pussy” är en hyllning av filosofin ”att ta något till sin spets”. Det är inget nytt grepp, men oväntat och lustigt när det sägs i falsett och R&B glammiga kläder. Jag kan definitivt inte hjälpa att fnissa åt hooken samt ryckas med.
Ett annat oväntat inslag är den syntbluesiga ”Too Early”. Gästen Gary Clarke Jr är det största skälet till det, övergången från blues tonerna till The-Dreams överdådiga refränger lyckas låta imponerande naturlig. Antalet gäster är annars ovanligt många (Jay-Z, Beyoncé, Kelly Rowland) men välavvägda. Det är till exempel inte mer än rätt, än att låta obehärskade 2 Chainz gästa det spår som heter ”Turnt” för att bidra med rader som ”shorty I’ll drink your bath water”.
Sedan 2009s ”Love Vs Money” har The-Dream kommit att bli mer än en kille som sjunger egengjorda karaoke låtar av sina idoler. De medryckande melodierna och pråliga, intrikat konstruerade ljudlandskapen är en gigantisk del av det så klart, men också; sen 2009 förkroppsligar han sina låtidéer. Michael Jackson, Prince influenser och R&B klyschor förhöjs ständigt i The-Dreams händer och stämma till något dynamiskt nu när han är sin egen artist. ”IV Play” är ännu ett exempel på det.
Press
///Damir Sepulveda Espinoza
