"Det här är ingen film för känsliga tittare. I "Snabba Cash" fick vi se lyx, höra skratt och känna glädje"

I uppföljaren är allt det bortblåst. Blodet flödar och klumpen är i halsen hela tiden, både för oss som tittare och för karaktärerna i filmen.

Medan JW var den självklara mittpunkten i “Snabba Cash” saknar tvåan en huvudkaraktär. Här följer vi alla karaktären parallellt: JW, Mrado, Jorge och Mahmoud. Den omättliga hungern på Snabba Cash får motsatt effekt och tar gänget allt längre bort från sitt mål. Regissören Babak Najafi har verkligen lyckats visa det på ett effektivt sätt. Deras öden sammanflätas så att när vi ser Jorge hamna i trubbel, så hoppar vi direkt vidare till Mahmoud som är i samma sits och vidare till JW. Hela tiden med samma bakgrundsmusik eller tystnad och man får känslan att alla sitter i samma skit.

Det är sällan i svenska thrillers som langare, mördare och torpeder skildras som empatiska människor med moraliska normer. Dem är antingen klumpiga, korkade eller lyxlirare som aldrig åker fast. Här är det inte så.  Visst,våldet  är stundtals brutalt men det är samtidigt nödvändigt för överlevnaden.  Samtidigt får vi följa alla familjerelationer: Mrado och hans dotter, Jorge och hans familj, Mahmoud och hans familj, JW och hans föräldrar. Balansgången mellan att vara lojal mot familjen eller  jaga snabba cash är något som man får fram väldigt trovärdigt i filmen.  Man lider med karaktärerna och hinner knappt andas, vilket kan vara lite tungt ibland, men man ställer sig ändå frågan: Vad skulle jag gjort?    Just den här igenkänningsfaktorn känner man sällan med kriminella på film men här gör man det.  Jag kan inte komma på sist jag känt att en svensk thriller varit såhär rå och realistisk, möjligen delar av filmen “Jägarna”, men den kom ut för 16 år sedan, så det är på tiden.

Skådespeleriet är också vasst. Mahmoud (Fares Fares) trasiga relation med sin pappa är bland det tyngsta jag sett på ett tag och även Nadja (Madeleine Martin) som spelar prostituerad är riktigt övertygande som osäker ung tjej.  Jorge (Mattias Varela) är kanske den karaktär man känner starkast med i filmen och hejar på. Musiken, fotot och miljöerna är riktigt passande och bidrar också mycket till den starka verklighetskänslan.

“Snabba Cash 2” är en tyngre och starkare skildring av den kriminella världen än ettan och om ambitionen är att få upp svenska thrillers på en internationell nivå så har man verkligen lyckats. Det här känns inte som en traditionell svensk thriller eller actionfilm och jag vill nästan säga att den är unik i Sverige, med undantag av första filmen “Snabba Cash”.

Om Sverige är redo för den hårda jargongen och det råa våldet eller om det är “för” mycket återstår att se. Att man lyckats blanda in vardagsrealism med hårdkokt action är kanske det bästa i  “Snabba Cash 2” och jag håller den ett snäpp högre än första filmen.

Biopremiär den 17 augusti

///Emil Sandgren Strada