Oavsett politisk tillhörighet så är det omöjligt att inte fascineras av personen Olof Palme.

Han hade, förutom intelligens och humor, det vissa idag skulle kalla Swag.

När Socialdemokraterna letade efter en ny ordförande 2011 ville man ha en “Zlatan-politiker”. En som vågar vara ärlig, konkret och lite kaxig. Efter att ha sett “Palme” står det klart att Olof Palme var en “Zlatan-politiker” till 100 procent. Precis som bolltrollaren tycks Palme ha varit antingen hatad eller älskad för att han så tydligt satte gränser och skoningslöst höll på sina principer. Kort sagt, gillar du Zlatan det minsta kommer du älska “Palme”. Tack vare SVT:s enorma arkivskatt, Familjen Palmes privata super8-filmer, samt vänner och politiska motståndare får vi en djup, unik och otroligt intressant inblick i Olof Palmes liv.

Filmen handlar inte bara om Olof Palme, det är samtidigt en lektion i Sveriges socialdemokratiska historia och samhällsklimat runt den tiden han växte upp på 60- och 70-talet. En mäktig samhällsutveckling där studenterna kämpade för inflytande och där Olof Palme var den självklare ledaren i Stockholm. Vi får bland annat se hur han tar täten och mikrofonen på olika demonstrationer och det är sjukt inspirerande. Faktum är att det mesta i “Palme” inspirerar en. Oavsett vad man tror på politiskt så är hans mänskliga värderingar om solidaritet och allas lika värde positiva. Genom filmen förstår man verkligen VARFÖR han tänkte så. Att han övergav sin överklassidentitet och solklara räkmacka in i framtiden och blev en passionerad socialist är också häftigt.

Självklart visar filmen Olof Palme i en positiv glans, då familjen Palme varit med och gett grönt ljus för filmen. Det finns dem som inte gillade honom, men dem får också komma till tals då och då i filmen, även om det är begränsat. Carl Bildt är t ex en ganska duktig hater, men mellan raderna förstår man ändå att det var jobbigt för honom och diverse andra att stå i skuggan när Palme briljerade i rampljuset.

Oavsett om man växte upp med Palme eller om man som jag själv, är född efter hans död så är “Palme” spännande. Det finns något för alla helt enkelt. Är man ointresserad av politik så är det ändå intressant av andra orsaker. Hans familjeliv skildras också i filmen, men det är ändå i politiken han skiner och sätter avtryck. Människor från hela världen vet vem Olof Palme är än idag, antagligen fler än dem som vet vem Fredrik Reinfeldt är och filmen är fullproppad med förklaringar till varför det är så.

Det behagliga tempot i filmen plus att det är så enkelt att följa berättelsen, enligt formeln vaggan till graven, gör “Palme” lätt för alla att se och jag hoppas verkligen alla ser den här pärlan.

Biopremiär 14/9

///Emil Sandgren Strada