Regissören bakom "Training day" återvänder till välkända marker med en klassisk snut-thriller som likt en påse Malaco bjuder på både gott och blandat.
Det här är en av de bästa filmerna om Los Angeles lagväktare som gjorts de senaste åren. De flesta bitarna är på plats, action, skådespeleri, stark historia och även sjukt spännande. Taylor (Jake Gyllenhall) och Zavala (Michael Peña) patrullerar gatorna i råa stadsdelen South Central, ibland tänjer de på lagens tunna linje mellan rätt och fel men själva ser de sig som hjältar. I “Training day” tog man upp liknande hedersproblematik bland poliser och precis som då höjer det filmen “End of Watch” från dussinfilmerna om skjutgalna snutar med one-liners i högsta hugg.
Taylor och Zavala blir förflyttade till ett mexikan-dominerat bostadsområde i beryktade South Central och deras envishet leder fram till en mexikansk knarkkartell som gör affärer i Los Angeles. Kartellen sätter i sin tur sätter ett pris på duons huvud. Dynamiken mellan den något oberäknelige Taylor och Zavalas coolhet är bra och därför slipper vi den typiska “Good cop-Bad cop”-klyschan. Tillsammans är de orädda, inte ens en stor knarkkartell kan skrämma dom.
Det är gott om intensiva skottlossningar, jakter i hög fart och annat som kännetecknar polisfilmsgenren men eftersom fokus ligger så mycket på handlingen så köper man den höga halten av pang-pang som smäller som fyrverkerier stundtals. Man köper också realismen i relation mellan Taylor och Zavala, både Jake Gyllenhall och Peña gör ruskigt bra karaktären och framförallt kritiker som tyckt att Gyllenhall varit mesig kommer här få en tankeställare.
David Ayer (manus, regi) har djupdykt i den här genren så många gånger förut att han snart borde tilldelas en staty någonstans i centrala LA. Det märks mest i den realistiska dialogen där man verkligen känner av stämningarna mellan Taylor och Zayala. En välgjord film som inte har Hollywoodifierat polisyrket.
Press ///Emil Sandgren Strada
