Lite av en Europa-allstar cast med Sir Anthony Hopkins, Jude Law, Rachel Weisz och Ben Foster tar oss med på en resa där kärlekstrubbel är grunden i allas öden, som vanligt.

“360”  är flera berättelser om kärlek på 2000-talet runt om i världen som länkas samman av rollkaraktärerna.  Anthony Hopkins är en pensionerad engelsman i Colorado som söker sanningen om sin försvunna dotter. Jude Law är en otrogen affärsman i Berlin, vars äktenskap trasar sönder, Rachel Weisz är hans olyckliga hustru i London, Jamel Debbouze är en romantisk tandläkare i Paris , sexförbrytaren Ben Foster är förvirrad och hans fängelsepsykolog spelad av Marie Jean Baptiste. Personerna har ingen vetskap om deras koppling till varandra, men självklart har vi tittare det. Kanske hade det varit roligare om vi också fått det lite mer oförutsägbart i kopplingen, tänk t ex filmer som “Crash” eller New York, I love you”

Alla personer tillbringar mycket tid flygandes, genomför tvivelaktiga affärer, söker kärlek eller sex, och nästan utan undantag är personerna oroliga, deprimerade och ofta skuldtyngda. De rör sig genom stora, internationella hotell där de kan vara anonyma. Egentligen borde ovanstående vara receptet på ett extraordinärt smaskigt drama om folk som delar tragiska öden, men ändå berör inte tragiken speciellt djupt. jag tror det beror på att sympatin inte väcks för karaktärerna på grund av deras flyktiga leverne med otrohet och ansvarslöshet.

De bästa scenerna i filmen har en gemensam nämnare – Anthony Hopkins. Han håller ett tal på ett Anonyma Alkolister-möte där han knyter samman filmens teman om livets vägval. En annan scen är när han tillsammans med en orolig, brasiliansk tjej och sexförbrytaren blir strandade på Denvers flygplats under en snöstorm. Just såna här konfrontationer mellan karaktärerna är sjukt intressanta och det är då man som tittare håller andan, tyvärr kommer dessa scener för sällan. Man hade hoppats på mer av regissören Fernando Mereilles som bland annat gjort gripande draman som “Guds stad” och med en producent som ligger bakom “The Last king of Scotland”. Den här filmen har trots bra skådisar inte riktigt det djup av mänsklig tragik som t ex “Crash” eller “Guds Stad” åstadkom och därför går betyget ner.

///Emil Sandgren Strada