Triologin avslutas med en riktig banger. Hela ammunitionsreserven har plockats fram för det här mäktiga avskedet som inte sparar på krutet på något sätt.
Biopremiär den 30 augusti.
Titeln är talande. Allt står på spel och det här är sista chansen för JW att hitta sin syster, Jorge att bli en hederlig människa, Radovan att behålla sin makt i den undre världen. Jag har aldrig känt mig såhär underhållen av en svensk film sedan “Jalla,Jalla” för 13 år sedan. För det finns verkligen ingen tid att tänka efter, nerven och spänningen är ständigt närvarande. Skottlossningarna dånar i öronen och våldsscenerna ger en dramatisk spets som sällan skådats i svensk film. Kritiker som kommer skrika att våldet är överdrivet missar poängen. Regissören Jens Jonsson hymlar inte med sin uppskattning för amerikanska regissörer som förvandlat våld till konst i filmer som Gudfadern och Casino, där våldet snarare handlar mer om att underhålla än att faktiskt ta avrätta någon. Våldet känns berättigat i den här världen av yrkeskriminella känns det som, men hur det verkligen står till är omöjligt för mig att veta.
Här i sista filmen är det färre karaktärer att hålla reda på än i tvåan vilket gör handlingen enklare att följa vilket är skönt. Vi får se lite av J.W som är i LA för att hitta spår efter försvunna systern men han känns ändå närvarande. Istället kretsar avslutande delen mycket kring Jorge som gör ett ärligt försök att skärpa sig med nytt jobb och nya vanor. Klyschigt nog får Jorge ett erbjudande han inte kan motstå, en chans att göra ett sista jätterån som ska göra honom med kumpaner ekonomiskt oberoende. Trots att livet verkar gå rätt bra på jobbet där han stöter på gamla flamman Nadja så lockar snabba pengar mer än det trygga livet. Jag frågar mig om han är dumdristig, för val har han för en gångs skull.
Radovan krigar för att behålla sin maktposition i serbiska maffian men samtidigt verkar han trött på det. Nya förmågor vill ta över och Radovans dotter Natalie (Malin Buska) blir ofrivilligt indragen i en maktkamp. Natalie är alltid oförutsägbar och hennes närvaro höjer spänningen enormt. Hennes pokerface påminner om iskalla typer a la Michael Corleone. Hägerström, karaktären som ska infiltrera serbiska maffian är också ett spännande tillskott som höjer spänningen. Ibland blir det nästan för mycket dramatik. Musiken är dramatisk, miljöerna är mörka och det rasande tempot kan vara påfrestande, ögonen hinner inte vila. Samtidigt ligger filmens charmen i just den här allt-kan-sluta-närsomhelst-känslan.
“Snabba Cash 3” är en film där man ska stänga av mobilen och besöka toaletten före filmen eftersom det händer saker hela tiden. Slutet kommer dela upp folk i två läger och jag tillhör det läger som inte riktigt tyckte om det, även om det på många sätt var ett genialiskt avslut i en otroligt underhållande film.
Press /// Emil Sandgren Strada
