På havets botten lurar faran mot mänskligheten i en av årets bättre actionfilmer. Havsmonster mot mänskligt styrda robotar visar sig vara en fajt väl värt ett biobesök i sommartider.
Långt ner på Stilla Havets botten finns Kaijuns (japanskt för stora monster) som är redo att förinta mänskligheten. Dessa havsmonster är såklart enorma och helt överlägsna människor fysiskt, vapen hjälper knappast. Världens ledare kommer därför överens om att skapa enorma krigsmaskiner kallade Jaegers (efter tyska ordet Jägare) som styrs av två människor som kopplar ihop sina hjärnhalvor för att kunna simulera de rörelser som Jaegern gör. Ju bättre dessa människor samarbetar desto bättre fungerar jätteroboten. Jag älskar den realistiska tanken att vi människor måste samarbeta för att överleva, vilket är mycket mer trovärdigt än att en Stålman eller Spindelman skulle göra jobbet åt oss. I dessa individualistiska tider där alla ska tänka på sig själva och vill vara superhjälten är det uppfriskande med ”Pacific Rim”.
Möjligen minns en del av er ”Power Rangers”, serien som visades på svensk TV under 90-talet, där fem människor samarbetade och klev in i en jätterobot med coola (då) vapen och krigade mot andra jätterobotar i stadsmiljöer. 2013 är miljöerna och vapnen givetvis mycket mer avancerade men grundformulan, jätterobotar som krigar i stadsmiljö finns kvar. Det var roligt och spännande då och jag får samma känsla nu. Med det sagt är jag barnsligt förtjust i den här rullen. Vi serveras kompromisslös action utan några taffliga försök till oneliners och jag tycker det här är en klockren popcornrulle. Jag somnar inte till av de långa actionscenerna vilket ibland händer de senaste åren utan bländas av den snygga tekniken och hur spännande filmen är bitvis. Idris ”Stringer Bell” Elba gör också ett bra jobb som överste skrikhals men karaktärerna är inte de viktigaste här utan helhetskänslan som jag ger ett gott betyg.
Press ///Emil Sandgren Strada
