Vår vän Kick-ass har pensionerat sig och lämnat superhjältedräkten på hyllan, men självklart ska onda krafter tvinga honom tillbaka i dräkten.

En ung nörd, Chris aka The Motherfucker har mindervärdeskomplex och tar ut sin ilska på Kick-Ass-gänget genom att skapa en liga av värstingar. En komisk liga, för övrigt. Självklart vill inte den goda sidan vara sämre och skapar tillsammans “Justice Forever”, en sammanslagen grupp av alla superhjältar i staden. Jag gillar tanken att vanliga medborgare visar civilkurage för att stå på lagens sida, det är mer realistiskt än att kunna flyga mellan byggnader eller lyfta lastbilar som småsten och den känslan sitter kvar sedan ettan.

 
Hit-girl (supertalangen Chloë Grace Moretz) är den karaktär som är lättast att känna sympati för, hennes personliga historia fortsätter sedan första filmen på ett sammanhängande och utvecklande sätt. Ambitionen med “Kick-Ass” var kanske att porträttera helt vanliga människor och hur de skulle agera om de helt plötsligt blev superhjältar, men det blir overkligt ibland, vare sig man vill eller inte. I tvåan är det många fler karaktärer att hålla reda på, lite mer action. Därför blir själva historien mer spretig och handlar om allt och inget på samma gång. Jim Carrey är rolig och övertygande och allmänt är det många skådisar som gör ett bra jobb. En trevlig actionfilm som fans av första filmen inte kommer tycka är så mycket sämre.

///Emil Sandgren Strada