Legenden Steve Jobs, mannen bakom Iphone, Ipad och Ipod gick bort för två år sedan och nu kommer filmen som fokuserar på hans väg från okänd datanörd till grundare av Apple.

Biopremiär den 8 november.

Ashton Kutcher liknar inte Steve Jobs. Alls. Ashtons pojkaktiga uppsyn och något komiska timing gör att det är svårt att ta honom på allvar som Steve Jobs. Egentligen hade ovanstående kunnat förlåtas, men det största problemet är att Steve Jobs passion för datorteknologi inte känns äkta hos Kutcher. Jobs karisma var en del av hans framgång.

 
Vad som avgör om en biografisk film blir bra eller inte beror ofta på vilken del av personens liv som är i fokus. Här ligger fokus på Steve Jobs och hans kompisar/kollegors väg från ett litet kontor i en villaförort till att leda Apple. Vi förs tillbaka till Steves college-tider då han gick omkring barfota på campus och mest var en intelligent slacker. Precis som med Microsoft och Facebook antyds det att Jobs, som fått all kredd, kanske inte direkt var ensam i att skapa sitt imperium. Den sympatiske datageniet och kollegan Steve Wozniak var nog minst lika ansvarig för Apples framgång i början får vi veta. Steve Jobs var aldrig riktigt i rampljuset förrän de sista åren i sitt liv och blev kanske därför också mycket mytisk.

Ipod, Ipad och Iphone är produkter som revolutionerat den teknologiska marknaden, mest av allt Iphone. Mer än en halv miljon svenskar äger en Iphone idag.  Andra äger kanske en Ipad eller en bärbar Mac. Tyvärr väljer filmskaparna att istället fokusera på Ipod, en produkt som var cool när den kom men  idag inte alls har samma värde för publiken. När Apple gjorde sig ett namn hette den stora konkurrenten IBM och filmen skildrar ofta hur den ena försöker överträffa den andre på marknaden. Därför känns “Jobs” mer som en intern upprättelse inom datorbranschen, snarare än en film som ska stilla allmänhetens nyfikenhet. Trots kritiken tycker jag ändå “Jobs” är intresseväckande, datorteknologibranschen är en väldigt hemlig bransch tänker jag efteråt, och det är kul att titta in.

///Emil Sandgren Strada