Vår vän Bilbo och hans vänner ger sig igenom draken Smaugs ödemarker i ett häftigt äventyr som för tankarna till "Sagan om Ringen" och dess bästa stunder.
Biopremiär den 13 december.
I “Hobbit: en oväntad resa” var förväntningarna löjligt höga, alltför mycket skulle hinnas med i en och samma film. Hobbitarnas fantastiska livsöden skulle också kryddas med en nypa “skojigheter” vilket tog bort från det allvarliga och stämningsfulla mörkret i Midgård. I “Smaugs ödemarker” är historien mognare och betydligt mer spännande, regissören Peter Jackson har skalat bort överflödiga skämt. Våra kortvuxna vänner är ju ett skojfriskt folk, såväl dvärgar som Hobbits, men “Smaugs ödemarker” påminner mer om “Sagan om ringen: konungens återkomst” på det sättet att tonen är mörkare. Tyvärr finns ingen lika fantastisk karaktär som “Smeagol” men håll till godo för karaktärerna är många.
Fler paralleller kan dras till Sagan om Ringen. De något lättlurade, patriotiska dvärgarna (varifrån kommer den stereotypen?), Orchernas jakt på Bilbo och hans vänner genom skog, berg och dal . Intensiteten i denna jakt gör “Smaugs ödemarker” till en tempohöjare. Till skillnad från första filmen så rinner speltiden på 2 timmar och 41 minuter iväg betydligt snabbare vilket alltid är tacksamt i en biosalong. Huvudpersonen då? Bilbo har inte varit en lika tydlig huvudperson i första filmen och det känns verkligen på tiden nu, en huvudkaraktär måste helt enkelt kunna bära upp en film. I “Smaugs ödemarker” får vi i alla fall lära känna honom och hans kumpaner på väg till Erebor. Det är som sagt en hetsig jakt där alla jagar alla. Dvärgar, Orcher, draken Smaug, ja det är full rulle för det mesta.
Halva Storbrittaniens skådespelarelit är med i filmen och vår egen Mikael Persbrandt gör vad han kan med sin återigen extremt begränsande speltid. Hans insats var lite väl hypad i svensk media tycker jag. Miljöerna är som vanligt otroligt vackra och kreativa. “Hobbit: Smaugs ödemarker” är ren njutning om man ser till underhållningen och det är faktiskt det viktigaste i detta äventyr.
Press 
///Emil Sandgren Strada
