Det är inte helt lätt att förklara vad "Cloud Atlas" egentligen handlar om, men det är kanske inte heller nödvändigt.
Som titeln antyder har vi att göra med moln, något formbart och lite så känns också filmen – tidlös, drömsk och fräsch.
Jag vet, det låter flummigt men allt som sker i den här filmen är tack och lov inte frågetecken. Genom sex olika historier binder filmen samman olika spännande händelser från år 1849 till framtidsvisionen år 2346. De sex historierna har vitt skilda teman, från ett mord vid ett kärnkraftverk och dagboksanteckningar från en resa över Atlantens hav till bland annat en vision av hur stamfolk lever i ett dystert framtida Hawaii. Filmen är mer än något annat ett vackert mysterium sammankopplat av udda, intressanta människor, eller, som de i vissa historier kallas, “fabricants”.
Rutinerade skådisar som Tom Hanks, Halle Barry, Susan Sarrandon och andra som hade sin storhetstid på 90-talet gör fina roller och jag fastnar (som vanligt) för Tom Hanks. De flesta av skådespelarna spelar flera roller i filmen där de är i olika åldrar och utseende men tack vare imponerande sminkning känns de inte alltid som samma person. Tom Hanks börjar ju bli till åren men likt schackspelare blir han bara bättre med tidens gång. Här spelar han just en äldre man som berättar kloka historier och det är ren njutning att se Hanks visdom.
Historierna kan till en början verka osammanhängande men efter en liten stund vävs de samman och går in i varandra, medvetet snygga svängningar mellan tidsepokerna gör filmen bättre. Filmen bryter mot många regler och den rebelliska sidan är härlig, det känns lite annorlunda på ett nyskapande, intressant sätt. Cloud Atlas är något man ska se när man har energi och är pigg, likt “Inception” eller “Magnolia” för att kunna ta in all information, det är ingen lätt film. “Cloud Atlas” har drama, spänning, intelligens och en fräsch stil, en kombination som slår det mesta.
Biopremiär idag!
Press ///Emil Sandgren Strada
