I sällsynta fall kommer det en film som får en att tappa andan, som gör mer än att underhålla dig och fly verkligheten i två timmar. "12 Years a slave" är en sådan film.
Den unika ödet om Solomon Northup, en svart, välutbildad man som föddes fri i New York 1808 (när slaveriet avskaffats) och sedan blev lurad,kidnappad och såld som slav till ett bomullsplantage i Södern som 33-åring är inte påhittat. Filmen är baserad på boken med samma namn, skriven av Solomon själv och filmen är därför otroligt detaljerad.
Slaveriet i USA tillhör en utav mänsklighetens största skamfläckar. “12 Years a slave” blottar det här öppna såret i den amerikanska historien och zoomar in med förstoringsglas. Våldet, hoten, lögnerna och grymheterna är så hemska och trovärdiga att du kommer vilja hoppa in genom skärmen, in i handlingen och göra något åt saken. Inlevelsen i vissa scener gör att det känns som att du är där, bokstavligen.
Där andra filmer om slaveriet ofta visat upp våldet och grymheterna lyckas “12 Years a Slave” visa upp den intellektuella sidan tack vare Solomon, som vet vad ett liv i frihet innebär. Vi lider med Solomon, hejar på honom och vi får sätta oss in i hans moraliskt väldigt svåra sits, just för att vi själva vet vad frihet innebär. Visuellt har regissören Steve McQueen gjort ett otroligt jobb med att låta bilderna tala för sig vilket gör scenerna ännu mer kraftfulla. Det blir nästan en överdos i dramatik i vissa scener, men samtidigt är det just det osentimentala och filterfria som gör “12 Years a slave” till ett skimrande mästerverk.
Skådespelarna, från huvudroll till mindre biroller gör sina roller otroligt verkliga och greppar en känslomässigt som ingen annan film år 2013. Vissa kommer du älska och andra hata men varje karaktär tar tag i en och tvingar en att göra ett val. Alla har en moralisk agenda som på olika sätt skildras helt genialiskt. Ingen annan film hittills är lika fulländad och välberättad och förhoppningsvis regnar Oscarsnomineringarna över “12 Years a Slave”. Årets film.
///Emil Sandgren Strada
