Man brukar säga att fler kockar innebär sämre soppa, men när 80/90/00-talets action allstars gör upp igen på vita duken är alla egon borta.

Befriande. Det är som att ett gäng kompisar från högstadiet träffas för en reunion och ska hitta på nån rolig aktivitet, och eftersom alla råkar vara skådespelare så råkar aktiviteten bli att göra just en film.

Filmens handling är inte på hjärnkirurgi-nivå. Church (Bruce Willis) samlar veteranerna för att göra vad som verkar vara en ett enkelt jobb och enkla pengar men när jobbet går snett och en i gänget förlorar livet måste Barney Ross ( Sylvester Stallone), Lee (Jason Statham) och de andra veteranerna hämnas, mitt i fiendeland.

Macho-Stallone har varit med och skrivit manus, därför är man inte förvånad att filmen innehåller mycket action och lite snack. Frågan är om det ens behövs när så många legendarer är med  samtidigt i en film. I “Expendables 2” är det trots det lite mer humor än i ettan och munhugget mellan veteranerna är obetalbart. Det är en skön självdistans som Schwarzenegger, Chuck Norris, Dolph Lundgren och alla andra bjuder på. De spelar mer eller mindre parodier av sig själva från tidigare filmer och det är fullt med referenser till gamla kultrullar som t ex “Die Hard”. Det är fullt av repliker som exempelvis “Rest in pieces”. Har man på något vis lyckas undvika dessa gamla kultfilmer så är antagligen munhugget lite konstigt, men “Expendables 2” är för nostalgikerna, den saken är klar. Den ende som saknas är Steven Seagal som tydligen tackat nej.

Chuck Norris entré i filmen är riktigt rolig. På internet har det länge pågått en legend, även kallad “Chuck Norris”-facts, vilket bygger på myten om att Norris alltid överträffar det han möter. Exempelvis: “Chuck Norris dont go to sleep. He waits.” Utan att avslöja för mycket kan jag tycka att Norris närvaro i filmen är värt ett biobesök i sig.

Vem kunde tro att Dolph Lundgren kunde vara “classens clown” men det är klart, han var ju en riktig spexare på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm “back in the days”. Han sa också inför uppföljaren att han inte bara ville slå folk på käften och manus/skådis/allt i allo-Stallone verkar ha lyssnat. Sylvester själv är så sönderopererad i ansiktet att det är svårare än någonsin att höra vad han säger, som tur är har vi textremsa i Sverige.

Till skillnad från ettan har veteranerna fått en kvinnlig kollega och det är uppfriskande. Samtidigt är det här en sjukt grabbig film och det är ganska uppenbart att tjejen är med i filmen mest för att det ska bli någon slags romantik i filmen, om än minimal.

Soundtracket består av populära 50/60-tals oldies och det bidrar till old school-känslan, men känns stundtals riktigt malplacerad. Överhuvudtaget är det här en feelgood-film där handlingen mest är en ursäkt för att återigen samla veteranerna på duken. “Expendables 2” är långt från en djup film, den är rak och simpel, försöker inte vara komplicerad.

Kan man stå ut med att skämten är lite väl töntiga då och då, samt att det är hyfsat förutsägbart historia så kommer man tycka den här filmen är rätt underhållande, men letar man efter en intelligent action får man vända sig någon annanstans.