När man frågar människor ”Är det något du önskar du hade gjort annorlunda i livet?” så är ett vanligt svar att man borde ha lärt sig ett instrument. Det är så klart aldrig för sent att lära sig nya saker, men den motoriska biten anses vara mycket lättare att träna in vid ung ålder. Dessutom kan det vara svårt att få tiden att räcka till. Det finns dock många vuxna som gjort en 180 graders vändning, sent i karriären, och börjat med musik. Många av dem är elitidrottare. Här är några roliga exempel på både musikaliska – och ska vi säga ”mindre musikaliska” – personer som kan ge inspiration till alla som funderar på att ge sig in i musikbranschen.
Rappande basketspelaren som fått göra allt
Shaquille O’Neal är en elitidrottare på toppnivå som smidigt gick över till musik efter basketkarriären i bland annat Los Angeles Lakers. I Shaquille O’Neals fall, eller Shaq som han ofta kallas, har det varit hiphop som lockat. Totalt har han gett ut fyra studioalbum, nio singlar och två kompilationsalbum. Största hitten var antagligen (I Know I Got) Skillz som nådde 35 på Billboard-listan. Låten producerades av Def Jam och var Shaqs första singel.
Utöver det dyker han än idag upp i diverse Hollywood-filmer och är gästexpert i amerikanska basketprogram på tv. Den 48-årige och 216 cm långe mångsysslaren verkar ha gjort allt han drömt om och fortsätter hålla karriären vid liv.
Hans bidrag till populärkulturen gav honom också ett eget tv-spel år 1994. Shaq Fu släpptes till Super Nintendo och Sega Megadrive och är än idag välkänt bland tv-spel fans världen över, precis som mycket annat Shaq gör. Spelet är inte känt för hög kvalitet, utan snarare motsatsen. Fightingspelet Shaq Fu är nämligen en frekvent kandidat när tv-spelssajter rankar de sämsta spelen genom tiderna. Det kan man knappast klandra Shaq för, och att spelet trots sin spelmässiga uselhet lyckats få sådan ikonstatus (och sedermera en uppföljare) är ett tecken på hans storhet.
Många amerikanska sportkändisar, framför allt inom basket, har av någon anledning börjat spela piano efter karriären. Kobe Bryant, Drew Gooden och amerikanska fotbollsspelaren Jonathan Stewart är några. Deras talanger går enkelt att hitta på YouTube för den som är intresserad.
Carl Lewis med elektrisk 80-talspop
Carl Lewis från Birmingham, Alabama är en av de största idrottarna genom tiderna. Hans bästa grenar i friidrotten var längdhopp och sprint och han satte ett flertal världsrekord i dessa under sin karriär. Totalt vann han 8 VM-guld och 9 OS-guld. En intressant inflik är att tidigare nämnda Lewis Hamilton faktiskt är döpt efter Carl Lewis.
Lewis musikkarriär var kortlivad och hade antagligen inte blivit särskilt uppmärksammad om det inte var för hans fantastiska resultat i friidrotten. Hans band Electric Storm gav ut låtar på 80-talet, vilket är tydligt när man tittar på deras musikvideos. Kändaste låten Break It Up fick ingen större framgång i USA, men nådde faktiskt en topp 3 placering i Sverige. Andra låtar av Carl Lewis är Lovers Don’t Talk och Away in Silence.
Svenska idrottare med musikkarriär
I Sverige är det tidigare professionella tennisspelaren Mats Wilander som kanske är kändast bland sportare som blivit musiker. Hans musik har inte blivit lika hyllad som hans tennis, för att uttrycka det milt, men hans omställning är trots det inspirerande. Han spelar gitarr och sjunger i sina egenskrivna låtar. Någon hit blev det inte att tala om, men några låtar som kanske minns av vissa är När man funnit glädjen, Going Home, Snakebite och Doomsday Child. Mest känt är klippet där han läser sin dikt ”Droppen” i direktsänd tv.
En annan svensk är slalomåkaren Pernilla Wiberg som med släppte låten Privilege 1991. Hon har själv hävdat att erfarenheten var givande, men hon har i efterhand inte fortsatt med musikambitionerna. Hon gick i musikklass i mellan- och högstadiet och kunde med glädje bocka av ”spela in en låt” på ”saker att göra innan man dör”-listan. Där många elitidrottare kanske lite felaktigt antar att deras musikkarriär ska bli lika respekterad som i sporten, så visade Wiberg hur man bör närma sig projektet – som en kul grej.
Formel 1-föraren sjunger med Christina Aguilera
Ett praktexempel på en elitidrottare med musikalisk talang är formel 1-legenden Lewis Hamilton. Med sex världsmästartitlar bakom sig för Mercedes, och tidigare McLaren, anses han vara en av de största inom sporten. Han är ständig favorit på diverse oddssajter och anses vara ett säkert bet för den som tänkt spela på formel 1. Vad många kanske inte visste innan han började det överraskande (och ej ännu officiellt bekräftade) samarbetet med Christina Aguilera är att han är väldigt konst- och musikintresserad. Han har spelat gitarr länge och har många gånger i intervjuer hintat om att han har ambitioner att så småningom satsa på musiken när formel 1-karriären är över.
Varför Hamilton hemlighållit och inte bekräftat uppgifterna att det är han som går under pseudonymen XNDA som är ”featured artist” på Aguileras låt Pipe, kan man bara spekulera i. Kanske var han orolig över fansens reaktioner och ville bara prova på en studioinspelning. Kanske var det en marknadsföringsstrategi – och om det inte var det så har det sannerligen ändå skapat många rubriker på både musik- och racing-inriktade sajter.
Sammanfattningsvis kan man väl säga att det är sparsamt med riktig kvalitet när det kommer till musik som skapats av elitidrottare. I många fall känns det som att det är en agent eller manager som pushat idrottaren att spela in en låt efter att sportkarriären uppenbart är över, i syfte att mjölka kändisskapet. Det finns dock exempel på stjärnor som åtminstone gett ett ordentligt försök och som verkligen är passionerade. Och oavsett om vad man tycker om själva musiken är det alltid inspirerande med människor som slänger sig in i något helt nytt, utan att tänka på hur det ska tolkas av publiken.
