Läs Jonathan Brobergs minnesdokument om New York-rapparen som lämnade jordelivet 2003.

Den 24:e oktober är möjligen mest förknippad med FN-dagen, men det är också årsdagen, i år tio, då Jasun Wardlaw mer celeber som Half A Mill omkom, skjuten i sin lägenhet i Brooklyn endast 30 år gammal.

Half A Mill var en amerikansk undergroundrappare som i slutet av -90-talet och i början av 2000-talet spåddes en fin karriär.

Efter sin första 12:a som utkom 1995 med DJ Scratch gjorde han ett mycket estimerat gästande på The Firms klassiska platta i låten ”Throw your guns”. Året var då 1997 och tre år senare, i maj 2000, utkom hans första egna skiva ”Milìon”. Med sin raka, ärliga och lite desperata ton, och ett lite säreget flow, var det många som anade en nytänd hiphop-stjärna. Men Milìon blev, märkligt nog, inte den stora succé många väntat sig; gästande artister som Kool G Rap, AZ, Noreaga och Nature, samt kompetenta producenter likt Just Blaze och Tone and Poke, lyckades inte heller de lyfta skivan, som förblev en undergroundklassiker.

 
Själv var jag 16 år när jag luslyssnade igenom The Firms ”The Album”. Jag och ett par vänner till mig följde med spänning utvecklingen inom hiphopen. Vi spelade först in egna mixade band. När progressionen gick framåt gjorde vi det nästan till en sport att knåpa ihop den mest speciella minidiscskivan åt varandra. Det var prestige på hög nivå.

Låtar från ”The Album” var inte ovanligt förekommande. Däremot varierade favoritspåren. Mina öron tydde sig allra mest åt slutet av skivan, och än idag kan jag rysa mig igenom ”Throw your guns”, där Half A Mill samspelar på ett utomordentligt vis med AZ. Efter -97 föll Half A Mill lite i glömska för mig. Andra artister upptog mitt blickfång. Och så som årstider rinner ifrån oss, försvann Half A Mill.

Det kom aldrig någon millenniumbugg. All hausse och all rädsla visade sig vara förgäves. Men i kölvattnet av hysterin upptäckte jag Ali Vegas. Via Napster lyckades jag finna ”Quiet money” där AZ gästade, och den låten fick mig att verkligen borra ner mig för att finna spår med Ali Vegas.

Jag vandrade igenom staden, gick min ordinära skivrunda i Stockholm med utgångspunkt Mega på plattan, tog en avstickare via skiv- och DJ-butiken på Gamla Brogatan för att sedan ta sikte på Street level. Men på Gamla Brogatan fann jag albumet. Den grönnyanserade framsidan vittnade om kvalitet och när jag vändetill baksidan såg jag ”2. Tuff Guys feat. Ali Vegas.” Först förstod jag inte att jag funnit Half A Mills ”Milìon” – mitt synfält var så bländat av att äntligen ha en skiva med Ali Vegas på. Men det dröjde inte länge förrän skivan snurrade i mina lurar. Dag ut och dag in.

Jag har alltid varit en initierad fotbollssupporter och en stor vän av kampsport, som jag idag livnär mig på via en informatörsroll på Kampsportsförbundet. Fotbollen för mitt lag gick åt fanders år 2000, och då blev hiphoppen en räddande ängel i mitt liv.

Half A Mill kom till mig när jag som mest behövde det. Att jag fick en speciell andlig kontakt via hans musik var för mig på ett vis klart personlighetsbyggande och jag är inte överdriven om jag påstår att skivan ”Milíon” många gånger lyfte mig från en deppig period av mitt liv. Det är för mig väldigt vemodigt att konstatera att det idag är tio år sedan Half A Mill gick ur tiden. Han sägs ha jobbat på sitt tredje album när han blev skjuten i sin lägenhet i Brooklyn. Och även om han inte blev den störste rapparen, inte förmådde lyfta sig själv uppåt då han faktiskt hade chansen till det, säger det kanske ändå något om hans musik i och med att en 32-årig svensk kille kan sitta och skriva dessa rader över hans bortgång.

Text: Jonathan Broberg