Madfellas Music bjuder på collabo-platta med rim och beats!
Math-Mic x Grey Matter of Sweden släppte nyligen 7-spårigt album där GMOS och Math-Mic lägger lyrik över Math-Mics egna produktion och Lil-Jay (Beatnikz) står bakom mixning. Med samplingar från John Lee Hooker till The Supremes och det dära gamla sköna boombap soundet har dom lyckats göra en skiva som hittills fått lovord från många håll (se Kingsize-medarbetaren Mia Anderssons tankar kring EP:n nedan).
Se även videon till första singeln:
Kingsize-medarbetaren Mia Andersson skriver följande om EPn:
Vi har hittills hört en hel del från killarna i GMOS och för cirka en månad sedan släppte de tillsammans med Math Mic ”The Industry”. En produktion fylld av en industriell blues och ett samarbete som visade en ny sida av GMOS. Detta kan man kanske tacka producenten och rapparen
Math Mic för och nu har de åter slagit sina kloka huvuden ihop och är tillbaka med projektet som de arbetat med sedan i februari ”Math Matter”.
Ju fler kockar dessto sämre soppa brukar de ju heta men när GMOS och Math- Mic lägger text till en produktion där såväl Math-Mic som Lil-Jay och T’Angelo haft ett finger med i spelet kan jag faktiskt inte hålla med. För baserat på tidigare släpp kan jag konstatera att mycket har hänt nu.
Deras ljudbild är inte bara mer tillbakalutad utan dessutom är den mer strukturerad och rimmen är tightare. Samarbetet verkar lett till en fin balans där GMOS bars varvas med intron och refränger från Math-Mic. Och trots att det är en produktion fri från stress med mjuka övergångar så bibehåller de ändå sina blytunga framtoning. Djupa basgångar blandas upp med blues och mycket soul och blir en stilig sammansättning av uppklippta samplingar, körsånger, trummor och hi-hats. På ”My World Is” plockar de exempelvis ut och gör om den klassiska låten med The Supremes och med ett elektroniskt wah- wah, ett avskalat men fasttakt tempo klär de kärleken till hiphopen i ett stämningsfullt beat. Men är det något man kommit att uppskatta mest med Math Matter så är det deras ärlighet och sätt att etsa sig fast i minnet. Detta påminns jag om i ”Here But I’m Gone”. Långt ifrån paperstacks, guldkedjor och sneakers verkar arbetarstaden Norrköping format deras produktion och någon brag- rap är det inte talan om. Istället släpper de befriande lös såväl en privat som allmängiltig skildring av vardagsbekymmer. Oroliga tankar om ansvar och förväntningar, om ilska och frustration av att vara del av något men längta långt bort härifrån. Sådana texter som du spolar tillbaka till och relaterar till – och sådana texter som du vill skriva på en vägg eller tatuera in på din kropp.
