Adam Tensta, Syster Sol, Cleo, Chords, Mofeta & Jerre, Kristin Amparo och Dirty Jens med flera skickar en hälsning från Sydafika - se bilder och läs om första veckans upplevelser.
Förra veckan påbörjades resan som kommer att bli det största utbytet hittills mellan svensk och sydafrikansk hiphop. Då flög några av Sveriges mest intressanta hiphop- och reggaeartister (med namn som Adam Tensta, Syster Sol, Cleo, Chords, Mofeta & Jerre och Dirty Jens) till Sydafrika för att möta några av Sydafrikas största profiler inom urban musik. Artisterna kommer att spela in en gemensam skiva och åka på turné ihop. Sommaren 2013 kommer de Sydafrikanska artisterna till Sverige och Skandinavien för en stor turné, föreläsningar och för att knyta band med den svenska musikscenen.
Nu har Kingsize fått en första hälsning från KWAAI-gängets resa till Sydafrika. Se bilder och läs Neyney´s dagboksanteckningar från den första veckans upplevelser i Sydafrika:
Kvällen innan julafton. Vi sitter i vårt hus, utspridda, i små grupper, pratar om saker. Någon lyssnar på musik i hörlurar, rappar en text. En annan har smugit upp på sitt rum för lite ensamtid. Vi har snart varit här en vecka, här i Kapstaden, denna smältdegel av kulturer och färger i södraste Afrika.
Veckan började tufft asså… Vår kärntrupp av Mofeta, Adam Tensta, Syster sol, Dirty Jens och Jerre råkade ut för Ethiopian Airlines trasiga maskineri… De fastande i Bryssel, som i sin tur ledde till att de missade sitt flyg i Addis Abeba, Etiopien, och var tvungen att stanna över natten, flög till Johannesburg och var tvungna att stanna över natten för att slutligen flyga till Kapstaden i gryningen. Allas väskor var borta på oklar plats, men energin var sjuk. Högvarv,
övertrötthet, äntligen framme! (Vi andra hade chillat stenhårt under tiden, hängt uppe på Signal Hill och tittat ut över en av världens vackraste solnedgångar, käkat papaya i korta shorts).
Vi kick-startade i Red Bulls Studio mitt i stan, på Kloof Street. Gled in till studion 12 personer i en van, mötte upp rapgruppen Driemanskap på 4 personer,
rapparen Kanyi, unga Mic Substance som vi sett kvällen innan på en klubb och reggaesångaren Ginger Cobra som jag inte riktigt vet var han dök upp från. BOOM alla i studion samtidigt – lyssnar på Chords beats – Feeeetttt – Kristin Amparo lägger hook – BOOOM – Driemanskap hypar som galningar och alla skriver frenetiskt – spelar in – dansar – bygger på – BOOM – ”This is tooo goood”– ”this is a hit!!”
Kick-start helt enkelt J Dagen efter åkte vi ut till hooden, till Driemanskap och Kanyis studio. Den här dagen stegade Syster Sol in med hög ragga-fana och fick
med sig hela gruppen i ledet. Dagen var lååång och ingen stressade någonstans, summer time. Ingen stress, folk måste inte gå direkt, ingen behöver skynda vidare. Vi kom därifrån med en 6 minuters fet banger som direkt keff-mixad pumpades i bilstereon!
Två saker insåg jag ute Mo Fire Studion i Gugulethu. Dels att den organiserade underground-scenen har mycket gemensamt, oavsett land. Artister som varit artister en lång tid, som jobbat upp sin stil och sin karriär, som har tio år på nacken ish i musikindustrin – och som nu gör så bra grejer att de får erkännande
på riktigt. De har tagit skit och nu får de erkännande. De klickar genom att direkt känna igen musikalisk explosivitet (i ett beat, en refräng, ett flow), eller
att utbyta youtube-jämförelser och förstå views som indikatorer på var folk befinner sig i sina karriärer.
Den andra saken jag insåg är att språk inte är en barriär inom musik. Det var riktigt mäktigt att se hur Driemanskap och Kanyi högljutt biggade upp Mofetas
svenska vers och hur de gick och sjöng på Syster sols refräng ”Bad man har ingen chans i min liga”. Det var som att språken rev ned barriärer. Vi kunde kommunicera på engelska och sen vi kommunicera genom musiken på vilket språk som helst. engelska, svenska, xhosa, afrikaans – ju fler desto bättre!
Real recognize real i alla fall. Det var inget tvek när vi träffade Driemanskap och Kanyi första gången. Victor hade snöat in på dem redan i Sverige, hypat och fått oss att snöa in också. De är alla karaktärer, Driemanskap som vuxit upp som hårda pojkar på hårda gator, och Kanyi som blivit initierad till läkekonstens
hemligheter och traditionella riter inom den Sydafrikanska folkgruppen Sangoma (Hon har en stav. Respekt)
Och de mötte oss som bra människor, de fick de svenska artisterna att känna sig bemötta som grymma artister och ingenting annat – inte som kvinna eller som man, vit eller svart – bara som artist.
Vi kom hit med ett otroligt tydligt mål – att träffa sydafrikaner och göra musik. Så att träffa sydafrikaner och göra musik är vad vi har gjort och vad vi velat göra. Vi har jobbat hårt denna första vecka, med flera inspelade låtar, låtskissar, idéer och improvisationer. Men vi har också umgåtts med samma mål – vi har umgåtts med texter, idéer och jam av alla dess slag! Vi har varit lyckliga och varit trötta med varandra, varit osäkra och trygga, varit skygga och öppna mot varandra.
Igår åkte vi ned till havet efter studion. Sanden var vit och varm av solen som låg och myste mellan Tafel Berg och Atlanten. Så barnsligt vi bara kunde sprang
vi ned i vågorna och lekte i havet där vithajar simmar runt och bara väntar på godbitar som oss… Med salt i håret drog vi till en Cubansk restaurang och åt fantastiska skaldjur för glada priser och över mohitos grattade varandra för bra arbetsmoral.
Imorgon blir det Safari, så god jul och god fortsättning så hörs vi snart!
/Neyney från Kwaai
