Lär artisternas hyllning till A Tribe Called Quest-klassikern från 1993.
För många rappare och producenter är A Tribe Called Quest-albumet Midnight Marauders orsaken till att de började att rappa och producera. Ett album som förändrade hiphop, och i helgen var det 20 år sedan det släpptes. Detta gick självklart inte obemärkt förbi och flera rappare och producenter har skickat sina hyllningar till Jamaica Queens-gruppen. Vi har valt ut några citat från alla hyllningar.
Curren$y
Jag är ett extremt stort fan till albumet. Jag älskar artworken och det de gjorde med sina videos, som fortfarande är relevanta och visas på TV. Det är kanske corny av mig att säga att ”Electric Relaxation” är min favoritlåt på albumet – för den har ju varit överallt – men den urskiljer sig verkligen. Jag gillar också “Award Tour”. Jag hörde de låtarna via en kompis storebror och enda sen dess har de gått på rotation i mina bilar. Phifes vers är dope.
Buckshot
Det är egentligen ett väldigt mörkt album, med det ger en melodisk känsla. Låtar som “Sucka Nigga” och Electric Relaxation” gjorde något med mig som artist. Och så har du “Oh My God” som förändrade industrin. Det är min favoritlåt på albumet. DJ Evil Dee fick faktiskt med mig på omslaget till Midnight Marauders. Jag gjorde något med Spike Lee, och fick ett telefonsamtal från Evil Dee. Jag fick en chock, för det var första gången Black Moon fick ta del av något historiskt. Covern är helt otrolig. Vilka andra i hiphophistorien har gjort något likande. Det har ju alla. Chi-Ali, Pharoahe Monch, MC Serch och Kool Moe Dee. En sak de berättade för alla som var där var att man måste göra något karaktäristiskt för sin personlighet, ett ansikte som är en reflektion av dig.
Pharoahe Monch
Rent musikaliskt hade Tribe inflytande på alla som lyssnade på skivan. Q-Tip med sina val av ord och vokabulär. Han gjorde det till en konst och kunde fängsla lyssnaren genom att använda ett speciellt ord, det kunde vara ett ord som ingen annan använt förut och som var essentiellt för låten och rimstrukturen. Min favoritlåt på albumet är nog “Midnight”, den låten fångar Queens extremt bra. Queens är lugnt och stilla och nästan tidlöst. Det är en stillhet som uppfattas positivt utifrån men folk från Queens förstår den mörka stillheten jag pratar om. Det är faktiskt lite skrämmande, som om faror lurar runt nästa hörn. Det känns som stillheten innan något tragiskt händer. Tribe fångade det perfekt på “Midnight”.
Phonte
Första gången jag hörde på albumet var jag på en buss på väg till en wrestlingmatch. Jag gick i nian. Jag hade skivan på en kassett och jag tryckte på play: ”Hello, this is your Midnight Marauder program”, och jag tänkte: vad är detta för shit? Det är ju helt sjukt. Jag lyssnade igenom hela tapet och när jag kom till “Electric Relaxation” var det kört. Jag kommer inte ihåg om vi vann wrestlingmatchen den dagen. Jag brydde mig inte, jag kommer bara ihåg att jag ville bort från bussen snarast möjligt så jag kunde lyssna på skivan igen. ”Electric Relaxation” var målet för artister som Slum Village och min grupp, Little Brothers. Vi ville göra den nya ”Electric Relaxation”. Vi ville göra något som var lika vackert, men som ändå har hiphop-känslan. Jag tror att jag kan relatera mer till Q-Tip än till Phife, för min röst var nasal när jag var ung.
Logic
Jag hörde albumet när jag var 16 år. Men jag blev ett extremt fan till Tribe först när jag var 20. Det var först då som jag förstod deras storhet och vad de betytt för hiphopen. Q-Tip var den artist som inspirerade Kanye West. Midnight Marauders har ett sound som är tidlöst. Du kan lyssna på Big Daddy Kane som har gjort fantastiska album, men de är mer skräddarsydda för den eran. Min favoritlåt är ”8 Million Stories”. Jag diggar Q-Tip och relaterar mer till vad han säger men just den låten handlar enbart om Phife.
Chuck Inglish
När jag tänker på Midnight Marauders, så är det första som slår mig själva omslaget. När jag var liten handlade det mer om att se än att höra. När jag senare lyssnade på albumet insåg jag att breaksen som samplades är helt galna Jag gillar Q-Tip mest men Phife är också rå. Phife hade alltid hattar och sportkläder och såg ut som en kille man känner. Egentligen var det så med hela Tribe, de såg ut som vanligt folk. Tillsammans de tre, var de som en helig treenighet. Phife har kanske inte haft lika stor individuell framgång som Q-Tip, men som medlem i gruppen är han ovärderlig. Det kan man höra på albumet. Det är svårt att säga bara en favoritlåt, jag gillar ”Electric Relaxation”, ”Award Tour” och ”Sucka Nigga”, men om jag måste välja får det bli den förstnämnda. Den låten definierar Tribe.
Problem
Jag introducerades till Tribe genom min via min moster. Hon spelade ”I Left My Wallet In El Segundo”. Vi bodde i Compton och El Segundo var faktiskt namnet på den gatan vi bodde på. Så vi trodde alltid att det var den vägen de snackade om. Men min moster diggade hela Native Tongues, så jag lyssnade mycket på det tidigt. När jag tänker på skivan så tänker jag först på ”Award Tour”, den låten är legendarisk. Hur Q-Tip använde sin röst är helt fantastiskt, tonarten var alltid hög, och kunde vara på gränsen till irriterande men alltid behaglig. De olika stilarna han gjorde sin musik i var så bra. Han och Phife var stilmässiga kontraster och det har jag värdesatt. Det innebär att att de inte stjäl strålglans från varandra utan bara tillför något. Midnight Marauders har inspirerat mig när jag skriver mina texter.
