2010-11 genomgick Amerikansk hiphop en omfattande renässans. I kölvattnet av den Chicagodrivna Backpack Rap-eran uppstod ett vakuum som kom att fyllas med nya och spännande trender. Weed- och Houston rap är exempel på förgreningar som hamnade i rampljuset. A$AP Mob, TDE- och OFWG-rörelserna blev nykomlingarna som stal all uppmärksamhet. Ytterst lite utrymme återstod då dessa öst- och västkustgrupper drog fram. Chicago förlorade under ett tag sin relevans kring årtiondets slut. Först nu kan vi se en comeback, och inte någon liten sådan.
XXL Magazine presenterar årligen sin ”Freshman class”. Det är en lista som utgörs av en grupp lovande rappare (vissa kan ses som gränsfall; se Ty Dolla $ign och August Alsina) som favorittippats av tidningens jury. Listan har fått hög status och ses av många som en mycket trovärdig indikator. J. Cole, Schoolboy Q, Joey Bada$$, Iggy Azalea och Kendrick Lamar är artister vars framgång förutspåtts av XXL. Detta år står Chicago för fyra av namnen på listan, vilket är fler än tidigare år tillsammans. Vic Mensa, Chance the Rapper, Lil Bibby samt Lil Durk målar tillsammans upp en tydlig bild av dagens hiphopscen i hemstaden – en scen som enligt många snart kommer dominera hela genren.
Chance the Rapper exploderade i fjol med sitt mixtape Acid Rap. Med hes och rasslig stämma, lekfullt flow och själfull sång har han charmat mainstream-publiken. Snabbt lyckades han få in en fot i popvärldens fina salar. Hans stil är pop-kompatibel men fortfarande genuin vilket bland annat resulterat i en feature på Justin Biebers singel Confident. Även Childish Gambino har kollaborerat mycket med Chance och det ryktas om ett eventuellt framtida collab-album mellan de båda.
Tack vare denna enorma exponering har den unga rapparen banat väg för flertalet andra Chitown-akter. Vic Mensa, Alex Wiley, Towkio och Mick Jenkins är de mest framstående representanterna för detta nya Chicago-sound. Alla ger oss olika versioner av subgenren men soul-kärnan är tydligt närvarande hos samtliga artister.
Långt ifrån den kommersiellt gångbara Chicago-hiphopen finner vi årets två återstående XXL Freshman-akter – nämligen Lil Bibby och Lil Durk. Tillsammans med Chief Keef utgör dessa två stommen i vad som kommit att kallas Drill Trap eller bara Drill. Med sina rötter i Chicagos råa förorter har denna genre tagit en helt annan riktning än den melodiska soul-rapp som tidigare nämnts. Drill-scenen är en samhällskritisk rörelse som från första början uttryckte det missnöje som många upplever i ”Chiraq” (populärt smeknamn på Chicagos fattiga och våldsamma ghetton). Tunga, Trap-liknande beats som skär genom huvudet kombineras med lyrik som avsiktligt saknar både takt och wordplay. Nog är låtar såsom F*ck Rehab, Dead or in Prison och Hate Bein’ Sober inte easy listening, men de berättar en viktig historia. Formatet är dessutom mycket effektivt i att förmedla en tillhörande stämning.
Drill Trap fördes in i ljuset av ingen mindre än Kanye West som tog Chief Keef under sina vingar. Den unga rapparen har sedan sitt nyvunna kändisskap satt genren på kartan och idag har den fått stor popkulturell påverkan. Den gastiga, uttrycksfulla och snudd på aggressiva stilen har fått stort genomslag i klubbvärlden. Låtar som Love Sosa och Lil Durks Dis Ain’t What U Want har dessutom lyft genren ur underground-djupet. Idag spelas dessaa ”club bangers” på kommersiell radio i USA.
Chicago är tillbaka efter flera års tystnad. Den nya generationen träder nu fram ur skuggan och tar den plats de förtjänar. Vi ser två mycket olika stilar som båda bidrar till genrens fortsatta utveckling. Vid rodret för denna utveckling finner vi en rad unga och oerfarna artister som har ett enormt arv bära med sig in i framtiden. Nog är Chance the Rapper och Lil Durk lovande artister men är de nya Kanye West? Vem kommer kunna axla rollen som Chicagos och därmed kanske hela genrens nya kung?
Av William Hallström
