Från Kingsize Magazine #2 2024.
Nu är den till slut över. Den absolut största och mest inflytelserika beefen i modern tid. Ja, kanske någonsin. Den mellan Kendrick Lamar och Drake. Det kan tyckas banalt att ägna massa tid åt ett bråk mellan två artister. Men beef är en del av hiphopkulturen på samma sätt som battlerap är en del av hiphopkulturen. Och Drake och Kendrick Lamar är knappast bara artister. De tillhör den lilla skara musikskapare som på egen hand kan skifta kulturen, påverka opinionen och influera såväl människor som artister att gå i en viss riktning. Tyvärr, får man väl ändå vara ärlig att säga, är det inget dom har nyttjat särskilt beundransvärt. Även om Kendrick Lamars katalog haft en inneboende politisk svärta och på senare år lyft viktiga och svåra ämnen i sin musik, tycker jag alltid att det finns utrymme för mer med väldigt små gester. Men det är en helt annan text.
Bevis på dragningskraften fick vi i samband med att Drake tackade för sig och behöll någon form av heder i mitten av maj. ”Good times”, var väl dock aningen krystat. Då stod det i alla fall klart att Kendrick Lamar gått rakt in på förstaplatsen på Billboards singellista med beefens odiskutabelt starkaste bidrag: ”Not Like Us”. Det var visserligen hans fjärde etta i karriären, men den allra första
att debutera på förstaplatsen. Totalt parkerade fyra låtar med koppling till ordkriget på topp 10. ”Euphoria” på plats 3, ”Like That” på plats 6 och ”Family Matters” på plats 7. Det innebar också att det var första gången någonsin som tre disslåtar toppat listan under ett år, med ”Like Us” och Megan Thee Stallions Nicki Minaj-diss ”HISS” som de två andra.
Talar man bara om siffror och resultat så är det inte svårt att konstatera att Kendrick gått segrande
ur striden. Utöver ovanstående bedrifter har han också slagit två rekord på Spotify som tidigare hölls av just Drake – med en disslåt mot densamme. Ouch. Först blev ”Not Like Us” den låt som samlat ihop flest streams på en dag på plattformen – 10,986 miljoner är förkrossande mycket mer än tidigare rekordhavaren ”Girls Like Girls” (6,593 miljoner). Det blev också den hiphoplåt som snabbast (10 dagar) nått 100 miljoner streams någonsin, vilket ”God’s Plan” tidigare kunde stoltsera med.
Men nog om listor och siffror. Vad har egentligen hänt mellan Kendrick Lamar och Drake som fått dem att hysa så stort agg mot varandra? Svaret är inte helt enkelt, men klart är att den berömda ”Control”-versen startade igång både ett och annat. Det definitiva startskottet kom dock så sent som i höstas, när Drake och J. Cole släppte ”First Person Shooter”. Märkligt kan tyckas, då J. Cole inkluderade Kendrick när han rappade om ”The Big 3”. Det fanns en anledning till det. I början av maj avslöjade streamern och mediapersonligheten DJ Akademiks att Drake tillfrågade Kendrick att vara med på låten, eventuellt som en slags försoning. Kendrick ska ha avböjt och valt stridsyxan före baguetten (no pun intended). Nu var det slut på smygdissar.
”Like That” släpps och om det inte hade varit för att J. Cole hann släppa ”7 Minute Drill” innan han bad om ursäkt och drog sig ur hade jag kunnat respektera det. För Drake fanns ingen annan väg än att ta tjuren vid hornen och gå all in. Nu, när allt är över, går glasskärvorna att se i dagsljuset och om jag fick gissa så skulle jag tro att både Kendrick och Drake känner sig som man gör efter en riktigt stökig utekväll: smutsig, inombords och utanpå.
Utan att låta pretentiös och högfärdig så finns det absolut klara vinnare efter spektaklet. Kendrick. Skivbolagen. Streamingtjänsterna. Även Drake, i viss mån (många hade säkert glömt att han faktiskt kan rappa så iskallt och skarpt som på “Family Matters”). Kulturen, i många avseenden. Men vad var priset? På vägen har familjer dragits in och skärskådats, kvinnor och barns (påstådda) lidande agerat sprängstoff och fula och allvarliga anklagelser framförts – till synes helt utan verklig förankring. Faktum är att det mesta har bestått av rena lögner, eller i bästa fall spekulationer. Inte ens Drakes (förvisso asroliga) referens till Kendricks skostorlek har varit sann.
Det finns egentligen inte mycket som skiljer den här beefen från en underhållande Netflix-serie. Och det är väl just det som gjort den så kommersiellt gångbar, utöver rapparnas status. Men där faller den också till korta i min bok. För det som gjorde Pusha T:s ”The Story of Adidon” ikonisk var just att Adonis faktiskt existerade. Det som gör ”Hit Em’ Up” till en av världens mäktigaste dissar är öppningsraden som, lite beroende på vem man tror på, med största sannolikhet är sann. Men sanningshalt är sannerligen inget mått i världen av idag. Världen efter Donald Trump, Meta-algoritmer och kurerade flöden.
Text: Malkolm Landréus
