Artisten Trodal, mer känd för Kingsize-läsare som Jeepstarr, har under många år släppt musik med bas från Göteborg där han bland annan samarbetat frekvent med Kapten Röd och och ingår i albumaktuella gruppkonstellationen Djurparken. Aliaset Jeepstarr fick han fick han av sina vänner under uppväxten i Östafrika och följde med när han senare flyttade till faderns hemstad, Göteborg.

Nu slår han dock in på en ny bana och anammar släktnamnet Trodal som artistnamn, när han på Mors Dag tillägnar en hymn/singel och ett öppet brev till sin mamma. Trodal är hans moders efternamn som hon fick av sin gammelfarfar när han, på toppen av ett berg, försökte sätta ord på den vackra dalen i sin dikt om en norsk fjord. Enligt Trodals egen utsago är denna låten den mest personliga hittills.

Låten “Mamma” är skriven och producerad av Trodal och Kapten Röd. Konstverket som pryder omslaget är skapat av Martin Ofersson. Martin och Trodal växte upp tillsammans på en liten grusväg i Ransäter, Värmland. Trodal säger i ett pressmeddelande:

“När vi var små gick hans mamma bort i cancer. Bilden föreställer mor och son som står vid Klarälvens bank i Ransäter och blickar tillbaka mot Kenyas Savann på andra sidan.”

Lyssna på “Mamma” via Spotify nedan!

Alla pengar som låten spelar in under den första månaden går oavkortat till Cancerfonden.

“Kära Mamma,

För 7 år sedan började jag skriva en låt till dig som jag nu inser aldrig spelades in pga rädsla. Rädslan att den inte skulle bli så bra som du förtjänar. Idag finns inte längre tid för rädsla. Du är den starkaste person jag känner och jag ska slås för dig…

Min värld rasade samman i början av 2016 när jag fick veta att min min mor fått bröstcancer. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle ta mig till. Men tillslut kunde jag inte längre ligga sömnlös och blunda mer utan började läsa på och då kom även tårarna. Jag började prata och blev snabbt varse om att jag inte var ensam då nästan alla åtminstone hade någon nära sig som också drabbats av cancer.

Jag tror att vi alla skulle må bättre av att vara öppnare kring hur vi faktiskt mår. Det finns till exempel något skevt i att vi bara matas med andras framgång och lycka hela tiden på sociala medier. Detta betyder inte att vi måste tycka synd om varandra. Snarare tvärt om, bara våga känna och prata öppet med varandra om våra erfarenheter. Smärta som lycka, utan att skämmas och känna sig obekväm eller rädd för att det ska bli fel.

Under min uppväxt i Kenya minns jag hur sörjande kunde tröstas av nära med dans, famnar och glädje. Man hade en helt annan syn, och i det styrka att våga vara sig själva. Den som sörjde höll verkligen inte igen känslorna och den som tröstade omfamnade, log och bara fanns där. Det finns något vackert i detta som jag kan se en avsaknad av nu. Jag har sett en osäkerhet här som till och med får vänner att vända varandra ryggen för att man inte vet hur man ska hantera smärtan.

Vi har en kultur och historia som bottnar sig i rädsla för döden och att man ska få sörja i fred, vilket känns helt bakvänt. Det är då vi behöver varandra som mest. Bara för att någon är utom sig av sorg betyder inte det att den vill vara själv, att man måste hålla det inne eller att man inte kan bemöta den som sörjer med glädjen man kanske känner i sitt egna liv just nu.

..Vi är bara människor och det är läskigt att se den starkaste personen man känner svag men det är ok. Jag finns här för dig och jag hoppas denna låt kan ge dig styrka när du behöver den som mest. Det är nästan omöjligt för mig att återgälda all den kärlek du bär på. Men låt mig försöka med denna låt.

Så denna går ut till dig och alla mammor som kämpat med och för oss sen 9 månader innan dag 1. Grattis på morsdag och fuck cancer!”