Mattias Varela har växt i rollen som Jorge. Här berättar han öppethjärtat för Kingsize  filmredaktör Emil Sandgren Strada bland annat om Snabba Cash 3, tidiga rapdrömmar och sin syn på Sveriges samhälle.

Snabba Cash 3 biopremiär 30 augusti.

Hur många liv har Jorge egentligen, han verkar odödlig?

 
Hur många som helst! Han är bara en metafor för det svenska samhället vi lever i, det är inte så viktigt om det är trovärdigt eller inte. Här i trean är det så mycket mer “larger than life”. Jorge klipper sig, skaffar jobb och vi vill visa något djupare med Jorge än i ettan och tvåan. Med tredje filmen ville vi “go out with a bang”, vi ville göra det så sexigt som det går!

 
Vissa kanske ser Jorge som en vinnarkaraktär? Känner du ett ansvar för Jorge?

 
Men han är en loser i ettan och tvåan men i trean är han ju inte det. Jag skulle ljuga om jag inte sa att jag har jobbat väldigt aktivt för att Jorge ska bli som han är i trean, så om den här tredje filmen skulle bli en flopp, så är jag ansvarig i rätt hög utsträckning, mycket högre än vad som skulle vara bekvämt. Så om folk skulle säga att den här filmen är jävligt dålig, då kan jag inte säga att allt är Jens fel. Jag har satsat jättemycket på just den här tredje filmen, jag har lagt in mycket av mig själv både konstnärligt och själsligt. Blir det dåligt, då måste jag flytta någon annanstans, vilket vore fett jävla jobbigt. Då måste jag flytta till ett annat land.

 
Är det så allvarligt?

Ja. Typ alltså.

 
Hur tycker du det svenska samhället passar in i Snabba Cash 3-ideologin?

 
Vi är alla priviligerade i Sverige, till och med uteliggarna är priviligerade, förutom när det är kallt. Det är den krassa verkligheten som vi alla måste brottas med som bor här, alla från gangsterrappare till kommunfullmäktige. Alla måste komma överens om att Sverige är, har varit och kommer att vara inom den närmaste framtiden ett utav världens mest rättvisa och välfungerande länder. Det är klart det finns sociala orättvisor och saker som skulle kunna bli bättre, men jag tycker ofta att när jag läser tidningar och försöker hänga med i samhällsdebatten att det finns en pessimism som inte stämmer överens med hur samhället ser ut. Alla bor inte på Lidingö och det finns folk som har det otroligt tufft och det finns orättvisor men jag som har mina rötter i Spanien kan säga att den ekonomiska krisen där ser inte ut som här. Dem som har det jobbigt där har det riktigt jobbigt. Det är svårt att tävla i sorg, men många i Sverige har det jobbigare idag än i Olof Palmes Sverige.

 
Känner man det att Sverige har förändrats i Snabba Cash 3?

 
Ja men bara det faktum att en invandrare får vara en Alfa-hane och vara en vinnare, det hade inte gått att göra i en svensk film för 10 år sedan. Man säger såhär – jo men nu finns det Sverigedemokrater, men det är sekundärt. Det finns också väldigt mycket människor med invandrarbakgrund som har intressanta och viktiga positioner i samhället idag i Sverige. Människor blir inte fullt lika chockade när de kommer in till en iransk tandläkare i dagsläget, det är snarare, försök hitta en svensk.
I den bästa av världar ska film och kulturetablissemanget gå före allt annat så vi kan öppna dörrar, men tyvärr har det inte varit så. Jag har upplevt att tittarna har legat före film och Tv-Sverige i många år, nu tycker jag det börjar jämna ut sig vilket är positivt.

 
Gillar du hiphop och i såna fall, Vad lyssnar du på för hiphop?

 
Jag är ju född 1980 vilket gör att det blir ju 90-talet men vad jag lyssnade på i mina skapelseår, när man försöker bli man, när man fortfarande är pojke – Då var det hela Boot Camp Clik och den världen med dem grupperna som O.G.C, Heltah Skeltah, Smiff n Wessun, Mobb Deep. Sen var det också inte minst tack vare Sampa, en av mina bästa kompisar, Matar aka Näääk. Jag växte ju upp med många som blev rappare längre fram, som redan då rappade också. Jag känner också att jag har en koppling till svensk Hip Hop också för att jag har umgåtts så otroligt mycket med människor som har blivit framgångsrika inom svensk HipHop också och växt upp med dem innnan dem ens visste att de skulle växa upp och bli rapartister.
Jag kan själv ärligt säga att jag drömde om att bli en rapstjärna i många, många år..Som jag var tvungen att lägga ner för att det skulle vara horribelt alltså.

 
Hur menar du?

 
Jag kan inte rappa, det är det jag menar. Jag är fruktansvärd glad att jag aldrig rappade öppet. Jag har någon fest där jag trodde efter några mellanbärs att jag var rappare. Det är som tur var innan mobilkameran fanns, då hade inte jag suttit här och haft det här läget nu utan då hade det varit kört för mig. Folk hade inte tagit mig på allvar.

 
Var det på grund av skådespeleriet du bestämde dig för att strunta i musiken?

 
Musiken struntade ju i mig, det är mer det. Jag fattade ju tidigt att det här går inte, jag får ju rappa i duschen. Plus att det är svårt för mig att hänga med för att jag har inte den här flow-känslan, ibland så hänger jag med i varje ord och sen blir det var tredje ord och det kan man inte bygga en karriär på, så då fick ju Matar (Näääk) rappa då så gör jag film.

 
Hur ser du på svensk actionfilms framtid, blir det en “Snabba Cash”-effekt?

 
Jag tror att vi börjar se att svensk film är på väg i en roligare tid Det har inget med “Snabba Cash” att göra. Det har mer att göra med tiden vi lever i och många intressanta unga människor i Sverige idag som har någonting att säga. Man kan hoppas att folk kommer ha mer kärlek för sitt eget på något vis, det är ett märkligt land vi lever i. Det är så jävla sjukt, ett uttryck som “osvenskt”, det är så jädra positivt, om någon säger “Gud vad osvenskt”, så är det med ett leende på läpparna. Skulle någon säga “Gud vad ospanskt” skulle du få en örfil, så det finns någon slags nationell skam, som att det räcker inte med att vara en stolt svensk eller stockholmare. Det är inte ballt nog liksom.

 
Till sist. Vad har du på gång just nu?

 
Jag jobbar ju med Jens (Jonsson, regissör SB3) nu, vad vi gör kommer ni nog att märka för det kommer ju synas till slut hehe.

 
Text och Foto:Emil Sandgren Strada