Sebastian Stakset sluter cirkeln med album och långfilm: “Bilderna vi målade upp är verklighet idag”

Omslagsintervjun från Kingsize Magazine #4 2022.

Från ”Programrebeller” till ”Sommar i P1”. Från rullade sedlar till Bibel-skrifter. Från att hata sig själv och sin omgivning till att sprida kärlek. Det är en omtumlande och omfattande resa som Sebastian Stakset har gjort sedan han lämnade Kartellen 2016. Men än är resan inte slut. 10 år sedan hans senaste Kingsize-omslag och albumet ”Ånger & Kamp” med just Kartellen, är han nu aktuell med nya albumet och långfilmen ”Medan vi faller” – som tar oss tillbaka dit allting började.

På utsidan är det inte mycket som har förändrats med Sebastian Stakset. När jag möter upp fotografen Adrian Pehrson och Sebastian vid Stadshuset är han svartklädd, med t-shirt, jeans och sneakers. Den karaktäristiska Gucci-kepsen, som även hann bli synonym med Einár, åker på och av mellan varven. Ett par svarta solglasögon, förmodligen också av märket Gucci – eller möjligen Prada – vilar tryggt på hans näsben. Den största skillnaden, utan att ha spenderat någon tid med honom face to face, är att han ler. Han ler ofta.

På plats tillsammans med Sebastian är också Betsegaw ”Betz” Assefa. Betz var med och grundade Kartellen och har genom åren kunnat ses i bakgrunden av gruppens framfart. Han och Sebastian har varit vänner sedan 2007 och genom åren har de vandrat sida vid sida. Det märks tidigt att dom har en stark vänskap och stor respekt för varandra. Guds män, båda två. Betz har gjort samma resa som Sebastian Stakset, från tungt kriminell till frälst. Han pratar mycket om förlåtelse.
– Man måste förlåta sig själv, det är det allra viktigaste, säger han.

Medan vi pratar funderar jag på att försöka bidra till fotograferingen, då jag ser ett par fönster med pyntade galler ingjutna i Stadshusets konstruktion. De är precis i gränslandet mellan fängelse-galler och kyrkofönster. Adrian nappar inte på idén. När fotograferingen är avklarad rör vi oss längs Norr Mälarstrand i jakt på ett ställe att slå oss ner och så småningom äta lunch.

Sebastian är väldigt avslappnad, på gränsen till slö. Den enda gången det tar lite fart är när han får syn på en parkeringsvakt som är på väg att lappa hans bil precis utanför området. När vi slagit oss ner på Orangeriets uteservering börjar vi småprata om barn, då jag själv nyss blivit pappa. Sebastian själv har tre barn och han visar stolt upp bilder på en badtunna han låtit bygga åt dem på baksidan. Sedan två år tillbaka bor familjen i ett hus i Sigtuna kommun, inte långt ifrån Märsta där unga rapstjärnor som ADAAM och VC Barre just nu frodas.
– Jag ska faktiskt in i studion med ADAAM snart, berättar han.

Hur mår du annars?
– Jag mår bra, jag har tagit lite semester faktiskt. Jag har ärligt talat inte haft semester i hela mitt liv, jag kommer inte ifrån arbetslivet, säger han och ler.
– Det var inte så att man kunde säga till grabbarna förr i tiden att ”nu tar jag semester”, haha. Semester hade man när man satt på kåken.

Du hade nyligen ett sommarprat som blivit väldigt uppskattat, hur var det att göra?
– Jag la ner tid på det. Och det gav utdelning. Jag har fått väldigt bra feedback och hoppas att det kan vara en liten väckarklocka för folk… och politiker. Det var en moderat advokat som skrev att ”politikerna borde lyssna på Staksets sommarprat”, haha. Då fattar man att det går bredare än en kategori av människor, säger han och fortsätter:
– Jag har velat göra sommarprat sen jag var liten, jag lyssnade på det ofta. Förra året lyssnade jag på Nicholas Lunabba och det var så fruktansvärt bra. Jag grät i bilen när jag lyssnade på det. Jag ville få det att kännas på samma sätt.

Från ”Programrebeller” till ”Sommar i P1”. Det är en resa ändå!
– Haha. Det är så sjukt, det var det jag också tänkte på. Jag tog fram en bild på mig i den där blomsterkransen och en gammal bild när jag och Kakka står med guns i Jordbro, säger han och håller två imaginära telefoner bredvid varandra.
– Det är en sjuk resa! Haha.

Vad betydde det för dig att få göra det?
– Det var fint att få göra det. Framför allt för alla meddelanden man får. Det är alla möjliga som lyssnar på det där programmet. Jag fick ett meddelande på Insta där en som jobbar på NOA (Polisens nationella operativa avdelning, reds anm) tackade så mycket för programmet. Och dom har jagat en i så många år. När du pratar om förlåtelse och försoning, då går det att nå alla typer av människor och arbetsgrupper.

Här kommer det första tecknet på att Sebastian verkligen förändrats i sitt tankesätt. För en åsidosatt missbrukare och kriminell hade inte resonerat som han gör idag.
– Man måste kunna erkänna sina egna fel och brösta det man har gjort. Det var det jag hade svårt för innan, för jag tänkte alltid att ”ja, jag gör fel men det är på grund av det här, eller den, eller det systemet”… man har ju rätt att klaga på alla dom där sakerna och peka ut dom, men man utvecklas inte som människa om man inte ser sin egen del och tar sitt ansvar.

Mycket det är vad hans liv numera handlar om. Utöver att sedan flera år tillbaka föreläsa på fängelser, behandlingshem och skolor har säkert ingen missat hans aktiva liv inom kyrkan. Det var också det som skulle leda honom ner till den polska gränsen till Ukraina i mars. Men viljan hade funnits sedan innan. Redan 2016 var Sebastian på väg till Aleppo i Syrien, då det blodiga Syrienkriget mellan Assad-regimen och oppositionella grupperingar i landet bröt ut ordentligt. Ett krig som efter en tid kom att involvera flera andra länder och resultera i mängder av pengar och vapen i omlopp och en flyktingström som blåst liv i högernationalistiska partier över hela Europa. Inte minst Sverigedemokraterna, som i skrivande stund ser ut att bli Sveriges näst största parti och bilda regeringsunderlag tillsammans med bland annat Moderaterna.

Via kontakter genom kyrkan planerades en inresa under 2017, men då Sebastians fru blev gravid så valde han till slut att stanna hemma. De hade redan genomlidit fem missfall, något som han rappar om i den hårresande låten ”Jag tror” från Kartellens sista album ”Slutpläderingen” från 2016. Så när han blev ombedd att stanna så gjorde han det. Men en ny chans skulle komma.

Den 24 februari i år inleddes Rysslands och Vladimir Putins våldsamma invasion av Ukraina. Ett nytt mörkt kapitel i modern tid vars dödstal, flyktingar och monetära skadegörelse ännu inte kan mätas. Sebastian såg sin chans att hjälpa till. Han berättar att han också har ett militärt intresse som rinner i hans blod (hans åldersfar i Norge var med i den norska motståndsrörelsen) och att han såg vad som var på väg att hända.
– Vi såg redan innan allting bröt ut att ryska drönare flög över alla våra säkerhetszoner i Sverige. Ryssland gjorde en testoperation på Coop och slog ut det. Dom har en plan på att attackera och gå in i Sverige. Tittar man på förra valet så använde både Ryssland, Iran och Kina subversiva metoder för att attackera valet. Om du minns det så var det ingen som visste vem som hade vunnit efter valdagen, förstår du? Det här är ett tecken på att vi är attackerade med subversiv verksamhet.

När han kommer hela vägen till Lausanne-fördraget och Turkiets förberedelser för 2023 får han hejda sig själv.
– Hela världen är en krutdurk, så kan man säga, konstaterar han.

Via ett samtal från en medicin- och läkemedelsorganisation och en nära relation med en riksdagsledamot i försvarsutskottet så fick Sebastian och hans team i uppdrag att köra in läkemedel och medicin i Ukraina. Ett logistikcenter startades upp i Polen och via ett kontaktnät bestående av 80 kyrkor samt medgivanden från diverse myndigheter (inklusive den ukrainska regeringen) påbörjades arbetet. Totalt fick man 150 lastbilar med 70 ton medicin och 1400 ton mat och förnödenheter, enligt hans beräkningar. Inklusive sjukhus i belägrade Mariupol. I skrivande stund har kriget i Ukraina pågått i över ett halvår. Jag frågar Sebastian vad han tar med sig från upplevelsen på ett personligt plan.
– Eftersom jag har haft mycket misär i mitt liv så försöker ägna mesta delen av mitt liv åt att hjälpa andra människor. För jag fick hjälp och det räddade mitt liv. Mina barns, min frus… På samma sätt så när man ser dom här sakerna så kan man antingen bli rädd och gömma sig eller tänka att ”det är för en tid som denna jag är född och nu ska jag hjälpa folk”. Det finns stora möjligheter att göra mycket gott när det är som tyngst och jobbigast.

“Det tog lång tid innan jag ens kunde närma mig rap rent soundmässigt.”

I samband med detta har Sebastian Stakset också behövt återkomma till gamla mörka mönster från sitt eget liv. Arbetet med sommarpratet och den kommande långfilmen ”Medan vi faller” har tvingat honom att återuppleva gamla trauman och – bokstavligen talat – gå in i rollen som sitt gamla jag.
– Det var det svåraste jag gjort. Det var ju riktiga trauman som skulle återupplevas. Det påverkade mig mycket mer än jag trodde det skulle göra. Jag gick verkligen sönder av processen, berättar han om inspelningen.

Filmen beskrivs vara löst baserad på hans liv och från början var det tänkt att någon annan skulle spela rollen som Sebastian Stakset. Regissören Liam Norberg, känd för att ligga bakom kultfilmer som ”Stockholmsnatt” och ”Sökarna”, provspelade 200 personer utan att hitta den perfekta kandidaten. Så Sebbe fick helt enkelt göra det själv.
– Liam frågade om jag kunde gå ner 23 kilo och spela mig själv. Det var 27 kilo som skulle bort, säger han och ler.
– Jag heter Adam i filmen, men man kommer känna igen väldigt mycket om man känner till min historia. Allting är väldigt autentiskt. Vi är i samma lägenheter och samma områden som de här händelserna utspelat sig.

Precis som i filmen om Zlatans liv har mycket energi lagts på autenticitet, med samma lägenheter, platser och personer som i verkligheten. Att de unga Zlatan-skådespelarna Granit Rushiti och Dominic Bajraktati Andersson tillsammans med Sebastians son Kingston, syns i musikvideon till singeln ”Guns & Roses” är om inte annat en snygg detalj.

”Medan vi faller”, som delar titel och samhällskontext med den franska moderna klassikern ”La Haine”, sattes upp som teaterpjäs redan 2012. Pjäsens manus skrevs och framfördes av Sebastian Stakset själv, tillsammans med Ola Rapace (som spelade Kinesen) och Alejandra Goic i rollen som den exflickvän som i verkligheten tog livet av sig.

Han fortsätter berätta om inspelningen och skrattar. Vid ett flertal tillfällen ska polisen ha blivit ditkallad, men när de insett att det var en inspelning och inte minst att Sebastian var inblandad så hade de lämnat platsen. Han målar upp ännu en bild när han berättar om en situation då han under en scen stått i skogen nära sitt barndomshem, fullmunderad i skottsäker väst och hållandes en kalashnikov. En gammal dam kommer fram till honom och säger: ”Sebastian, är det du? Du ser så fin ut och jag är så glad att höra hur ditt liv har vänt”.
– Då förstår man hur mycket mitt liv har förändrats. Det kändes som ett kvitto, säger han med varm ton i rösten.

Precis när vi börjat prata om den förändrade bilden av Sebbe – den som frontas av Sebastian Stakset snarare än Sebbe Staxx – så blir vi avbrutna. En joggare i sena 30-årsåldern vänder om för att tilltala honom: ”Du är grym ska du veta. Var välsignad”, säger han. ”Tack så mycket”, svarar Sebastian. Han menar att det inte varit hans mål, när han fortsätter.
– Det enda jag verkligen har brytt mig om är att låta Gud förvandla mitt hjärta. Det står i ordspråksboken vers 4:23 att ”utifrån allting du ska bevara, bevara ditt hjärta, för därifrån utgår livet”. Och mitt hjärta förut var fullt av hat och smuts. Men jag har inte slagits sedan 2016, jag har inte begått ett brott sedan 2016. I början var det många som sa att ”det här är bara ett spel” och så vidare… Men om jag frågar mina barn eller min fru hur dom ser på mig nu jämfört med innan… det är beviset. Men det är mellan mig och Jesus. Så länge den relationen funkar så bli jag en bra pappa, en bra man… Men du måste själv vilja förvandlas.

Man pratar ofta om att göra en klassresa. Det vill säga när man lyckas ta sig från ogynnsamma förhållanden till ett mer tryggt och privilegierat liv. Något som kanske framför allt många rappare, både internationellt och i Sverige, kan vittna om. Men Sebastian Stakset har även gjort en musikalisk resa.

2016 lämnade han som bekant Kartellen, i samband med gruppens sista skiva ”Slutpläderingen”. I sällskap av konstellationer som The Latin Kings, Labyrint och Looptroop är de tveklöst bland de mest inflytelserika inom svensk rap någonsin. För om Latin Kings introducerade det vi slentrianmässigt kallar ”förortsrap”, så sparkade Kartellen in dörren för gangsterrap i Sverige och målade upp en verklighet som de flesta bara sett på film.

Redan i november 2016 släppte han sin första solosingel, passande betitlad ”Förlåt”. Rappen byttes till stor del ut mot sång och ett betydligt mer poppigt sound agerade ljudkuliss åt budskapen om kärlek och förlåtelse. Det första albumet på egen hand fick just titeln ”Ett budskap om kärlek” och släpptes sommaren 2017.
– När jag kom ut från det livet som jag levde så behövde jag en lång paus från mitt gamla umgänge. Mina gamla lekplatser, mina gamla lekkamrater och mina gamla leksaker, om man säger så, säger han och skrattar till.
– Det blev ett naturligt steg att göra musik som var väldigt glad och jag behövde det. Det tog lång tid innan jag ens kunde närma mig rap rent soundmässigt. Man väl säga att ”Mamma förlåt” var första steget mot det.

Det kommande albumet, som alltså också får titeln ”Medan vi faller”, blir hans fjärde som solorapparen Sebastian Stakset. Men även om han återvände till rap redan på förra skivan ”Livet efter döden” – som utöver att dela titel med Biggies postuma klassiker ”Life After Death” också fick symbolisera livet efter det som Sebbe Staxx – har det nya albumet fler beröringspunkter med Kartellen och hans tidigare liv.
– Nu när jag gjorde den här filmen så hamnade jag i det mindsetet och då kom det här behovet av att ventilera det i musiken. Musik har alltid varit en ventilation för mig. Om de första skivorna jag gjorde var en ventilation för värmen och kärleken jag kände, så blev den här skivan en ventilation för frustrationen jag kände över att samhället ser ut som det gör och även smärtan jag själv kände när jag gjorde filmen. Därför blev det lite mer Kartellen-sound på den här. Men hjärtat var fortfarande fritt från hat, så därför blev det lite mer reflekterande.

“Jag ångrar inte dom här åren, men jag har lidit av dom.”

Har det varit svårt att göra rap igen utan att falla tillbaka i gamla hjulspår? Att kunna uttrycka till exempel frustration utan att förmedla ilska?
– Det kommer från ett annat hjärta nu. Om man tänker på kriget jag hade med alla politiker och systemet, det har jag inte längre. Nu vill jag hellre samarbete med dom för att få ett bättre samhälle. Så tänkte jag inte då, då ville jag bara se skiten brinna liksom, skrattar han lite löjeväckande åt sig själv.
– På den tiden ville man också vara i krig hela tiden för att man hade så mycket hat i sig. Man var tvungen att ha massa fiender. Det har jag inte nu. Jag sitter och tittar på partiledardebatter och tycker bara att alla ska lägga ner sina agendor och göra en samlingsregering för att lösa våra gemensamma utmaningar och problem vi har i Sverige. Det är typ det enda jag ser som skulle kunna fungera och så hade jag aldrig tänkt förut. Då hade jag hatat den borgliga sidan. Det gör jag inte nu. Jag ser att alla partier har sina fördelar och nackdelar. Jag har inte samma mindset nu.

Du har tidigare sagt att du inte vill ge dig in i politiken, är det något som har ändrats?
– Nä, jag vill inte in i politiken. För att om du går in i politiken så måste du knyta dig till ett visst parti. Det är bättre att röra sig på en plats där man kan samarbeta med alla.

Precis när jag ska ställa den självklara och journalistiskt plikttrogna frågan om ”alla partier” även inkluderar Sverigedemokraterna, så får Sebastian syn på en gammal vän. Eller kanske snarare gammal fiende. Det är en tidigare chef på NOA som av en slump passerar längs kajen. Trots ett mångårigt krig har man numera begravt stridsyxan. Han springer glatt bort och kommer tillbaka några minuter senare.

Du har bett om ursäkt till en hel del personer. Har du förlåtit dig själv?
– Både ja och nej. Vissa saker tar tid, grejer med barnen och så… privata saker. Jämfört med förut så har jag förlåtit mig själv för mycket. Men jag är inte färdig.

En annan Sebastian bad om ursäkt till så sent som förra året var Nils ”Einár” Grönberg. När den unga rapstjärnan sköts till döds, blott 19 år gammal, var det många som ville få en kommentar av Sebbe, som då hade hunnit bli något av en mentor för Einár. I stället gick han ut med ett eget inlägg på sociala medier där han kritiserade musikbranschen för att kapitalisera på unga människors misär, men också sig själv för att ha varit en dålig förebild.

“Jag är så trött på mig själv för att jag var en så dålig förebild för Nisse å ungdomarna i hans generation när dom växte upp genom det livet jag levde. Förlåt. Vila i frid”, avslutade han inlägget.
– Jaffar ringde upp mig efter det där och sa ”bror, du ska inte be om ursäkt, du har varit den bästa förebilden för oss”. Men det är klart, när man har så hårda texter så vet jag att det påverkar folk. Då får man lite ont i hjärtat. Det är en grej, men sen har jag också lärt folk hur man begår rån, jag har lärt folk att spränga och hur man hanterar vapen… det är mycket negativa saker man har skickat ut på grund av det livet man har levt. Men möter du Gud och får Guds förlåtelse och blir frälst, då är det klart att du kommer ångra dom sakerna. Det gör man.

Jag tänker att om det är någon gång man ska fråga en rappare hur hen ser på debatten kring gangsterrap och kriminalitet, samt huruvida utövarna har ett ansvar att vara förebilder för unga, så är det nu. Med 15 år i branschen, en bakgrund som en av landets mest kontroversiella rappare och numera själv pappa, är hans insikter intressanta för fler än kvällstidningarnas krönikörer.
– Grejen är att många av dom här förortsrapparna är ju faktiskt förebilder i sina områden. Om du åker upp och ser Barre och ADAAM i Valsta, då är dom förebilder för dom unga där. Dom säger åt dom unga att sköta skolan och att uppföra sig bra, förstår du? Och till skillnad från dom här som säger att dom är dåliga förebilder, så är ju dom i sina orter. Förstår du vad jag menar? Om du är i Rinkeby till exempel, hur många unga människor hade inte blivit rånare om dom inte hade haft en dröm om att bli rappare som Yasin? frågar han retoriskt och fortsätter eftertänksamt:
– Det är en väldigt svår fråga, men samtidigt: ska vi sätta munkavlar på dom här grabbarna så att dom inte kan berätta om den verklighet dom lever i? När dom har växt upp i miljöer som dom inte är ansvariga för att skapa, förstår du? Det är ett utanförskap som fanns där 20 år innan dom föddes.

Han tar en tugga av sin pasta och resonerar sedan vidare med bestämd ton.
– Samtidigt, alla har ett ansvar för vad man skickar ut till den här världen. Då menar jag inför Gud. Alla kommer en dag stå inför Gud och då kan vi inte skylla på samhället utan då kommer vi få brösta våra egna handlingar. Så är det, oavsett om du är jude eller muslim eller kristen. Det här gäller för oss alla. Det tycker jag att man som kreatör ska ha i tanken, säger han och tar en klunk vatten och stirrar ner i den nästan tomma tallriken.
– Är det något som jag inte gillar… jag gillar inte hur folk rappar om tjejer. Jag har svårt för det. Vi gjorde aldrig det med Kartellen, inte mycket i alla fall. Det här är våra systrar som också lever i utsatta områden. Som män ska vi ta hand om kvinnor och beskydda dom. Inte behandla dom som skräp. Dom texterna har jag svårt för. Det är bara förnedrande.

“Nu låter Socialdemokraterna typ som SD lät då.”

Hur ser du tillbaka på Kartellens musikaliska arv?
– Den är en epokskapande katalog, så är det ju. Jag är väldigt stolt över många låtar och inte så stolt över andra låtar. Men samtidigt, den katalogen följer resan i mitt liv. Från att jag och Betz gjorde det här 2007, tills idag. Nu har vi båda nya liv, men hade vi inte gjort den resan hade det kanske inte sett likadant ut. Allt hänger ihop. Så jag ångrar inte dom här åren, men jag har lidit av dom. Så kan jag säga.

Jag tycker ofta att det fokuseras väldigt mycket på er gangsterrap-identitet när man pratar om Kartellen, när egentligen halva er katalog är politisk hiphop.
– Verkligen! Dom bilderna vi målade upp från 2010 om vad som skulle hända med Sverige, den verkligheten lever vi i idag. Så det var ju faktiskt en profetisk utanförskapsröst. Ledarsidorna skrev att vi överdrev och kallade oss gnälliga soc-kärringar, nu går dom omkring och är rädda i stället, förstår du? Och man kan inte direkt säga att det är musiken som har skapat den här verkligheten i Sverige. Det är helt omöjligt att säga.

Han presenterar en tänkvärd poäng kring partipolitiken när han kritiserar det de flesta borgliga partier presenterar som lösningen på Sveriges stigande kriminalitet.
– Det enda politikerna pratar om idag är konsekvens. ”Hårdare straff och fler poliser”. Det är ingen som säger ”hur förvandlar vi det här utanförskapet till ett samhälle där alla känner sig delaktiga?”. Polisen själva säger att den enda vägen ut ur det här är förebyggande arbete. Och om man tänker att det har tagit 30 år att skapa den här situationen så kanske det kommer ta 30 år att ta oss ur den här situationen. Det blir så negativt när du har en politik som kan ändras var fjärde år. Det är svårt.

Jag såg häromdagen att Sverigedemokraterna förväntas bli största oppositionsparti till valet…
– Tänk när dom kom och mitt krig med dom. Nu låter Socialdemokraterna typ som SD lät då. Och Moderaterna låter värre än SD lät då. Förstår du? Det har blivit så normaliserat och så populistiskt.

Vi avslutar med att prata en stund om det kommande albumet, som enligt Betz är det bästa han gjort. På skivan gästas han, något oväntat, av bland andra Jamkid och Adrijana. Men även Vårby gård-rapparen 23 på låten ”Blöder från själen”, där det går att höra en interpolation av Linkin Parks klassiker ”Numb”.

Precis som flera andra låtar på skivan så är texterna skrivna om personer han mött på vägen och som gått ett annat öde tillmötes.
– Vi hade en broder som hette Pete, som var med i Kartellen i Finland. Han hittades med ett skott i hjärtat, du vet. Så jag skrev om honom och tjejen som dog. När jag skrev verserna så funderade jag på vem som skulle köra refrängen. 23 är ju skitfet, sjukt duktig musikaliskt. Han och Ant Wan är musikaliska genier. Så det var skitroligt att han ville köra.

Mot slutet av intervjun spelar Sebastian upp en osläppt låt från sitt nästa projekt.. Stråkar och en melankolisk pianoslinga sätter tonen. Dani M’s röst går knappt att känna igen på refrängen och den otroligt starka vers som spelas upp. Sebastians vers börjar med orden ”Jag växte upp, jag var en unge med extra energi…”.

En fin hyllning till en annan problemtyngd men framgångsrik rappare, som tyvärr aldrig hann få chansen att göra samma resa som Sebastian Stakset.